Resepraktikans blogg

Ett och annat

Krokbornsparken Hällefors. Del 3: Teaterscenen

Teatern i Krokbornsparken

Teaterscenen i Krokbornsparken har en nästan lika lång historia som själva parken.

Som de flesta dagarna under sommaren 2018 var det en varm dag vid Resepraktikans besök. Reportern hade med sig en liten flaska Vichyvatten vilken sveptes i ett nafs vid den stilla stunden på teaterns åskådarplats.

Detta är tredje delen i serien om Krokbornsparken Hällefors. Övriga delar i serien: Del 1, del 2, del 4

Svalkande Vichyvatten vid teatern i Krokbornsparken.

Krokbornsparken Hällefors. Del 2: Vid järnvägs ände, parken i fjärran

Efter det dramatiska mötet med tåget vid Djurkyrkogården fortsatte Resepraktikan att följa järnvägsspåret.

Efter tio minuters vandring spärrade en grind av fortsatt följande av rälsen. Vi hade nått bruksområdets gräns.

Denna spärr utgjorde inte något större problem då det inte var bruket utan folkparken som var expeditionens delmål. Detta delmål kunde nu skönjas i fjärran.

Detta är andra delen i serien om Krokbornsparken i Hällefors: Del 1, del 3, del 4

Krokbornsparken. Ingång från järnvägssidan.

Krokbornsparken Hällefors. Del 1: Ett tåg mot Ovako Steel vid Djurkyrkogården

Krokbornsparken i Hällefors är Sveriges äldsta folkpark.

Resepraktikan gjorde ett par filmer i parken och i Hällefors under ett besök sommaren 2018.

På väg mot Krokbornsparken från själva samhället. Förr kunde man springa över järnvägen vid lämpliga platser, men sedan banan uppgraderats finns det nyuppförda stängsel vid spåret. Numera får man snällt korsa järnvägen vid järnvägsövergångarna.

Andra delar i serien: Del 2, del 3, del 4

Google maps som spelplattform: Hela världen blir ett spel

Google kartor har sedan det lanserades 2005 fått allt fler användningsområden. Från att ha kunnat se på hela världen från ett fågelperspektiv gick Google ett steg vidare när företaget år 2007 lanserade Google gatuvy (i Sverige från 2009).

Påhittiga spelutvecklare kom på olika sätt att använda Google maps för sina spel. Med de moderna smarta mobilerna och deras uppkoppling till Internet och positionering med GPS erbjöds kraftfulla spelkonsoler för spel ute i verkligheten.

En verklig pionjär för spel där verkligheten blandas med Google maps är spelutvecklaren Niantic som skapat de förstärkta verklighetsspelen Ingress och Pokémon GO, där det senare spelet blev en global megasuccé 2016.

2018 tog Google ännu ett steg och skapade möjlighet att använda hela världen som spelplan till spel som utvecklas på spelplattformen Unity.

Filmen högre upp i posten är en kort film med exempel hur kraftigt den verkliga världen kan omvandlas i ett spel. I videon nedanför från Google utvecklarkonferens I/O 2018 ges en mer ingående beskrivning av en del av de möjligheter som Google kan erbjuda spelutvecklare.

Jultallrikarnas resa från väggformation i finrummet till smörgåsunderlägg

I tider när jultallrikstraditionerna lever på sparlåga och när de svenska serierna är nerlagda sedan länge är det svårt att föreställa sig tider när de årliga jultallrikarna kunde produceras i tio- eller rentav hundratusentals exemplar.

De finaste seriernas tallrikar var inte billiga. Kunglig Dansks och Bing & Grøndahls lyxserier kostade åtskilliga hundralappar styck och Rörstrands jultallriksserie med Nils Holgersson-motiv var inte mycket billigare.

På tal om Rörstrands jultallriksserie ritad av Gunnar Nylund: Från att under åren 1970-1999 ha varit ett årligt, efterlängtat tillskott till samlingen (som ofta var uppsatt i något fantasifullt mönster) har tallrikarna plockats ner och skänkts till loppisar och second hand-butiker där de säljs för en tia stycket.

Den säkra penningplacering som säljare av de olika tallriksserierna utlovade var bara luftpastejer när väl en omfattande tallriksserie lades ut till försäljning och skambuden var mycket vanligare än de seriösa buden.

I många fall har de prestigefyllda jultallrikarna degraderats till vanligt bruksporslin och det är inte ovanligt att finna Rörstrands jultallrikar i caféerna hos olika loppisar.

Resepraktikan har endast sporadiskt dokumenterat sådana tillfällen. I bilden ovan visas en jultallrik i Rörstrands serie, närmare bestämt 1972-års tallrik med motiv från Dalarna. Tallriken användes som underlag till en mycket god räksmörgås hos Erikshjälpen i Linköping.

Trots allt finns det en del jultallriksformationer kvar. Nedan är det Resepraktikans formation med Rörstrands jultallrikar 1970-1999.

Rörstrand jultallriksformation
Jultallrik (Rörstrand) från 1972 med bröllopsmotiv från Dalarna.


Sommarkonsert i Blåviks kyrka juli 2018

Tranås stad hade chartrat den vedeldade ångbåten S/S Boxholm II för färd tvärs över sjön Sommen till Blåviks kyrka.

Precis vid avfärden från hemmahamnen i Tranås kom det efterlängade regnet efter veckor med värme och torka. Ångbåten tar 70 personer och det var fullsatt.

Från bryggan till kyrkan

Sommarkonserten i Blåviks kyrka har blivit en tradition för många Tranåsbor. För fyrtionde gången under de senaste femtio åren har violinisten Wille Sundling hållit konserter i kyrkan tillsammans med andra musiker. Nu ackompanierades han av Karin Arvidsson. Mellan musikstyckena berättade Sundling underhållande historier från sitt långa musikerliv. Troligen fick vi vara med om Sundlings sista sommarkonsert i Blåviks kyrka, då han flyller 80 hösten 2018.

Sommarkonsert

Under konserten började solen titta in i kyrkan och hemfärden skedde i solsken.

Tre damer – tre dagar på Utö Dag 3: Gruvhål, Gruvmuseum, mera geologi och Utö kvarn

Detta är tredje delen i serien Tre damer – tre dagar på Utö. Läs även delarna Dag 1 och Dag 2

Vi åt en enkel, tidig frukost på balkongen med utsikt mot hamnen och havet. Sista dagen skulle vi ägna åt gruvperioden på ön. Eftersom det lilla gruvmuseet kombinerat med hembygdsgård öppnade först kl 11 fanns det tillräckligt med tid att vandra iväg tvärs över ön till Rävstavik. Det var en underbar promenad genom skogen till klippstranden med intressant geologi. Några tallar såg ut som små bonsaiträd. Här fanns en välordnad utsiktsplats. Förutom sittbänkar fanns det till och med sopsortering för skräp. Allt var rent och snyggt.

Strandgrytor vid Rävstavik

Järnmalmsfyndigheterna ligger mitt på ön i några smala, djupa stråk. Den djupaste gruvan gick ända ner till 215 meter. Malmbrytningen kan ha börjat redan på 1100-talet, storhetstiden var 1700- 1800-talen tills gruvorna stängdes 1879. Nu är gruvhålen vattenfyllda. Inne på  museet fanns det intressant information om både gruvdriften och livet på ön för gruvarbetarna, bönderna och fiskarna.

Efter en riklig brunch på Wärdshuset hade vi tid att gå upp på kvarnberget med Utö kvarn före hemresan. Waxholmsbolagets andra fartyg Silverpilen tog oss tillbaka till Årsta brygga. Kön till bussen var väldigt lång och bussen blev fullpackad. Det var söndag kväll och många skulle tillbaka till stan och värmen.

Tänk så mycket vi tre damer hann med på våra tre dagar.

Tre damer – tre dagar på Utö Dag 2: Geologidagen per cykel

Detta är andra delen i serien Tre damer – tre dagar på Utö. Läs även delarna Dag 1 och Dag 3

Efter en varm natt på vandrarhemmet och en riklig frukost på Wärdshuset hyrde vi cyklar nere vid hamnen. Riktigt gammaldags, hederliga treväxlade tantcyklar, utan handboms och med korg framtill. Vi hade med oss vatten och frukt förutom badkläder förstås.

Första stoppet blev Utö kyrka. Det var härligt att cykla i skuggan av träden omväxlande med soliga passager.

Mittersta delen av Utö köptes av Staten 1942 för att användas som skjutfält. Längs infarterna till militärområdena fanns det gott om skyltar men ingen av kartorna visade var man var, ingen röd prick ”du är här”. Jag hade läst på innan och visste att vägarna hade namn, men det fanns inga vägskyltar uppsatta.

Vi skulle till Stora Sand. Efter en brant utförsbacke kom vi fram till en bro – alltså var vi för långt söderut – bron till Ålö. Vi fick vända, dra cyklarna uppför och börja titta på alla informationsskyltarna längs vägen igen. Inte blev vi särskilt mycket klokare av det men vi chansade på en väg i rätt riktning och det visade sig vara den rätta vägen. Sista sträckan mot stranden var en ljuvlig, sandig stig och havet syntes i fonden.

Berghäll

Jag hade inhandlat häftet ”Vandring i urtiden” – geologisk guide på Utö och Ålö. Planen var att leta oss fram till alla platserna, vi lyckades med hälften. Förutom kvartsgångar, kalkstenar, klapperfält, leptiter, mängder av pegmatiter och diabasgångar hittade vi till jättegrytor och vackra, mjuka strandgrytor. Vi solade och badade innan vi drog iväg på cyklarna genom sanden. Det var både dumt och tungt. 

Vi kom verkligen i närkontakt med sanddynerna.  När vi skulle ut på riktiga vägen igen tog vi en genväg genom sanden och hamnade i ännu högre sanddyner. De var branta men tursamt nog  bevuxna med gräs och gles skog inåt land. Det var tungt och varmt, men vi klarade det.

Litorinahavets avlagringar av skalgrus missade vi för att ett åskväder drog in över ön och vi avstod från ytterligare avstickare.

Med darriga, cykelovana ben återlämnade vi cyklarna och intog en härlig måltid på Lilla Haket vid Hamnplan. Vackert serverad varmrökt lax på en bädd av sallad bestående av potatis, rödlök, rädisor, ärter.

Uttröttade som vi var blev det läggdags ganska tidigt.

Tre damer – tre dagar på Utö. Dag 1: Resan dit, Gruvbryggan med hamnen, Utö Wärdshus och bad

Detta är första delen i serien Tre damer – tre dagar på Utö. Läs även delarna Dag 2 och Dag 3

Varför Utö?

Det som lockade oss mest var öns spännande geologiska historia. Även historien om järnmalmsbrytningen från medeltiden till slutet på 1800-talet och därefter öns förvandling till sommarö för fastlänningar och turister intresserade oss.

I slutet på 1800-talet köptes hela ön av grosshandlare E.W. Lewin. Hans affärsidé var att förvandla gruvsamhället på Utö till ett sommarparadis. Det låg i tiden för dåtidens societet att tillbringa somrarna på en badort eller kurort vid kusten eller ute i skärgården.

Så vi åkte dit för att kolla!

Redan resan från Stockholm blev en upplevelse, då jag missade att vi skulle stiga av vid tunnelbanestationen Mariatorget och gå till Stockholm Södra. Nu var det extra mycket strul i trafiken eftersom pendeltågsstationen Stockholm City var avstängd på grund av rulltrappstrubbel. Skulle man söderut måste man byta till pendeln vid Södra station för att komma till Västerhaninge. Där tog vi bussen till Årsta brygga för vidare färd med Vaxholm II till Gruvbryggan på Utö. Vi hann med 30 sekunder tillgodo till pendeltåget och resten gick efter tidtabell.

Utö Wärdshus har flera logialternativ att erbjuda. Från vandrarhem, stuga, radhus till lyxboende. Jag hade bokat vandrarhemmet redan i februari. Efter incheckning bekantade vi oss med hamnområdet och Hamnplan. Där finns allt: turistbyrå, affärer, flera matställen, bageri, cykeluthyrning, minigolf och massor av turister att titta på. Öborna själva cyklar eller åker flakmoppe. Kul att se hur man fraktar varor eller sin respektive på flaket.

Flakmoppe

Det var varmt och vi vandrade till Barnens bad, en dryg kilometer norrut. Eftersom det var något svalare i vattnet än i luften så var vi mest i vattnet och njöt.

Hemåt, uppåt valde vi Lurgatan mot Wärdshuset och läste alla informationsskyltar om vem som bott där genom århundradena. Hasse Z hade köpt Lurgatan 5 och familjen bodde där på somrarna.

Före detta gruvarbetarstuga.

Överallt finns det bra informationsskyltar om alla sevärdheter och litet till. Extra trevliga är skyltarna som är ritade och skrivna av skoleleverna på ön.

Första dagen gav mersmak för nya upptäckter.

Linköpingsvandringar med Östergötlands museum: Exemplet Hagar & Ismael

Skulpturen Hagar och Ismael skapades av Alfred Nyström 1884. Skulpturen skänktes till Linköping stad 1939 och efter att ha varit på olika platser placerades skulpturen i Museiparken 1980. Här har den stått i några decennier och tidvis utsatts för viss vandalism.

Under våren 2016 förvärrades skadegörelsen, bland annat bröts Hagars tiggande hand med vattenskålen av och försvann. Det blev för mycket för staden och det beslöts att en ny, säkrare plats skulle letas fram.

Den här posten skrivs långt ifrån Linköping. När Resepraktikan var senast i Linköping i juli 2018 var en reporter på orgelkonsert i domkyrkan, men gick inte dit via platsen där skulpturen brukade stå. Vad som har hänt med skulpturen under 2018 är därmed obekant för författaren av denna bloggpost.

Så till Östergötlands museum stadsvandringar. De erbjuder fyra fullmatade promenader som kan genomföras efter kortare introduktioner i videoformat. Filmerna är dock så intressanta, att risken finns att publiken nöjer sig med att endast vandra med YouTube-filmerna. Här är filmen om skulpturen Hagar och Ismael.

Samlingssidan för de fyra stadsvandringar som Östergötlands museum erbjuder finns här.

Resepraktikan fotograferade Hagar och Ismael-skulpturen flera år innan den framsträckta handen med vattenskålen bröts av.

Hagar och Ismael i Museiparken. I bakgrunden Linköpings domkyrka.
« Äldre inlägg