Värdet av att berätta om sin historia: Exemplet Arla

På webben finns två huvudinriktningar för en organisation eller företag att berätta om sin verksamhet:

1) Utgå från samtiden och fokusera berättelsen om organisationen på den nuvarande verksamhet.

2) Utgå från organisationens historia och berätta om den nuvarande verksamheten utifrån denna historia.

I en del fall berättar organisationen möjligen om när verksamheten grundades och eventuellt när den köptes upp eller fusionerades med någon annan organisation. Därefter går man över till den nuvarande verksamheten.

Ett sådant nutidsperspektiv är inte till större hjälp för projekt som Resepraktikan; källor till organisationens historia får sökas på annat håll. Ibland kommer Wikipedia till hjälp, i andra fall kan internet sakna information om företagets eller organisationens historia.

Andra organisationer ser sin historia som värdeskapande och förklarande för dess nuvarande verksamhet och identitet. Ett bra exempel på ett företag som integrerar sin historia med den nuvarande verksamheten är Arla.

När Arla lanserade de nya ekologiska ostarna Hova och Tidan förklarade företaget namnvalen utifrån Arlas historia. Hova syftar på mejeriet i Hova, Gullspångs kommun. Här var den uppfinningsrike mejeristen Sven Fenelius verksam.

För den nyfikne läsaren och ostkonsumenten ger Arla ytterligare länkar för att få reda på mer om ”ostinnovatören” Sven Fenelius verksamhet i allmänhet och hans projekt med tillverkningen av världens största ost 1955 i synnerhet.

Verksamheten i Hova är numera nedlagd och drivs sedan 1972 vid mejeriet i Götene (Resepraktikans sida, Arlas sida).

I samhället Tidan, Skövde kommun, fanns ett mejeri som började tillverka Fenelius innovation av fyrkantiga ostar. Senare flyttades verksamheten till Skövde mejeri. Detta mejeri lades ner 2016.

Arla utvecklade sin historiskt inriktade webbplats i samarbete med Centrum för Näringslivshistoria.

Först i mål? En vinterdag i Mora

På väg till vår skidvecka i Sälen tog vi tåget till Mora för att sedan fortsätta med buss. Vi började med att gå i mål ”I fädrens spår”. Det var riktig vinter med mycket snö och minusgrader. På målområdet var det full verksamhet igång med att bygga upp årets upplaga av platsen.

Strax intill ligger Vasaloppsmuseet. Där stannade vi länge för att kolla in historiken och framför allt den utmärkta modellen över loppets sträckning med de välkända kontrollpunkterna som Mångsbodarna, Evertsberg, Oxberg … ja ni vet. Vi fick varsin lila ryggpåse med påtrycket Vasaloppet!


Modell över Vasaloppets sträckning

Vi var nästan ensamma på gågatan och de enda besökarna när vi tittade in i de många butikerna för att stanna en längre stund i hemslöjdsaffären. Det blev besök på turistbyrån och biblioteket, lunch och fika på trevliga ställen, men återigen var vi ganska få gäster. Vilken skillnad det blir när det riktiga Vasaloppet, nu utbyggd med fler varianter, kommer igång.

I ett skyltfönster hängde en glödlampa, modell större, som var precis en sådan som jag letat efter i Stockholm. Expediten visade att man kunde ställa in tre olika styrkor bara genom att trycka på elkontakten — alltså inte dimmer. Perfekt souvenir. Varje gång jag tänder hemma i hallen blir jag påmind om den lyckade dagen i Mora.

Vi tog tåget tillbaka till Stockholm från Morastrand. Vädret i Sälen skulle bli väldigt blåsigt och otrevligt. Det blev längdskidåkning i solsken på Mälaren i stället.

Tornet som icke längre är: Lilla Eiffeltornet i lilla Paris (Vänersborg)

Vänersborg är Lilla Paris. Vissa är kanske dödströtta på denna ibland överutnyttjade liknelse som blivit berömd genom Birger Sjöberg. Andra tilltalas av charmen i konceptet och påhittigheten i att visualisera eller konkretisera vad Lilla Paris kan tänkas betyda: Hur ger man lilla Paris en berättelse som utgår från stora Paris?

Under åren 2008-2015 möttes resenärer och flanörer av en särdeles bra visuell berättelse i rondellen framför Vänersborgs station. Slöjdläraren Patrik Strömberg och hans elever i åttonde klass byggde med hjälp av ytterligare en slöjdlärare samt skolans bildlärare ett 6 meter högt och 2 x 2 meter brett torn.

Strömberg trodde att bygget i rondellen skulle stå kvar i ett år och sedan ersättas av något annat konstverk. Det verkar som konstruktionen stod emot tidens tand bättre än förväntat. Det var först 2015 som det genomruttna tornet plockades bort.

Resepraktikan besökte Vänersborg 2013 och 2018. Under mellantiden forslades Lilla Eiffeltornet bort. I nedanstående video har en ”promenad” i Google Street View dokumenterats.

En Google Street View-film om Lilla Eiffeltornet framför stationen i Vänersborg.

Läs även om filmen Storm, som delvis utspelas i Vänersborg,  här på bloggen.

Lyssna på intervjun med Patrik Strömberg (2008) på Radio P4 Väst.

Nationalmuseum – reopen – refresh – reuse – recycle

Nyöppnade Nationalmuseum är sannerligen en upplevelse. Tidigare var konstverken i centrum och själva lokalerna hamnade trots sin storslagenhet i skymundan. Nu har utställningarnas rum fått distinkta karaktärer genom de uppseendeväckande färgvalen. Vissa färger följer den pompejanska paletten som går att finna till exempel på Thorvaldsens museum i Köpenhamn.

Nationalmuseums regnbåge är dock bredare och uppvisar även utpräglade kulörer som inte är så mättade som på Thorvaldsens museum. Det var särskilt en ljusare blå färg som stannade kvar i minnet. De mest klassiska tavlorna finns att beskåda och det är dessa utöver lokalerna i sig som man tittar mest på vid ett första återbesök. Detta besök varade mindre än en timme. Nästa tillfälle kommer förhoppningsvis att räcka mycket längre.

Museibutiker är alltid spännande att titta på och särskilt intressant var det att se sig omkring i Nationalmuseums butik. Skulle det finnas specifika souvenirer med anledning av återöppnandet?

Jodå, ett tema som användes till kläder, muggar och vattenflaskor är en lek med Alexander Roslins tavla Damen med slöjan. Originaldamen var Roslins hustru, konstnären Marie-Suzanne Giroust. Hon får tre nya ”kollegor” iklädda samma dräkt à la bolognaise. Alla fyra tillskrivs även ett ord: reopen, refresh, reuse och recycle.

Tyvärr består museets souvenirmuggs utsmyckning endast av Girousts porträtt, medan vattenflaskan för 20 kronor innehåller alla fyra – vilket kan ses i den korta filmen nedanför.

Ett besök på Fotografiskas utställning: Tunbjörklandet – blicken från sidan

Ett besök på Fotografiska 2018, som börjar med en promenad från Slussen, innesluts i en särskild stämning när man passerar det tomrum till svalg där Slussens trafikapparat låg tidigare.

Frånvaron av den kära trafikapparaten är stor och en vemodig-nostalgisk känsla infinner sig;  man förstår att det är endast genom fotografier och minnen som detta Slussentomrum och ickeplats kan ”återställas” eller ”helas”. När väl byggnadsplatsen ligger bakom en går promenaden förbi Birkaterminalen till Fotografiska med lättare steg.

Framme vid det gamla tullhuset börjar utställningen redan utomhus genom att fyra av utställningens fotografier visas på en informationsskylt ovanför ingången. Besökaren kan inleda sitt utställningsbesök genom att se utställningen ”från sidan”. Väl på plats erbjuds besökaren ett smörgåsbord ur Tunbjörks fotografiska produktion. Bilder från olika fotoprojekt och böcker radas upp till besökarnas stora nöje.

Det finns otaliga möjligheter att röra sig i förhållande till de olika fotoprojekten. Ett sätt är att ta fasta på utställningens huvudbild – mannen i kortbyxor som betraktar en teveapparat. Från huvudbilden kan man förflytta sig till Tunbjörks kamerautrustning och därefter stanna till vid ännu en iakttagande herre. Denna gång en Sjöbobo som betraktar en tvättmaskin.

Skakig, darrig och oskarp bild av tvättmaskinsbetraktelse.

Efter Tunbjörks smörgåsbord kan men företrädesvis komplettera besöket med en brunch av lika hög kvalitet som utställningen.

På tillbakapromenaden mot Slussensvalget kan den som vill vända sig mot museet och betrakta tevebetraktaren lite grand från sidan. Notera den inramande julstämning som förmedlas av den granna granen!

Tunbjörk/ julgran

Utställningen stängdes 20181202. Länk till information om utställningen på Fotografiskas webbplats.

En souvenir från Castrop-Rauxel

En av de trevligaste aspekterna med att strosa omkring på en loppis eller secondhandbutik är att ett enstaka föremål kan öppna upp en helt ny värld. Detta hände Resepraktikans reporter vid ett besök på Erikshjälpen i Linköping i november 2018.

Resepraktikan letade specifikt efter svenska souvenirer för att kunna presentera dessa på det nystartade Instagramkontot Souvenirs of Sweden. Souvenirletarens blick svepte över de olika borden fullproppade med allsköns prydnadsföremål och bordsporslin; den svepande blicken stannade till vid en mugg – en färgglad mugg av det slaget att den troligen inte var en souvenir från en svensk plats.

Visserligen gällde sökandet primärt svenska souvenirer, men den här muggen såg mycket trevlig ut så den plockades upp. Som väntat var koppen centraleuropeisk, tysk, från en plats som reportern aldrig hört talas om. Staden låg vid Rhen-Herne-kanalen och hade det fantasieggande namnet Castrop-Rauxel!

Engelskspråkig informationsfilm (1986) om Castrop-Rauxel. Staden befinner sig i stor förändring efter den sista kolgruvan stängts 1983. Staden får dock nya företagsetableringar, som till exempel Volvos tyska personbilscenter. 16.53 minuter in i filmen visas en stor parkeringsplats med fabriksnya 240-bilar!

Efter en kort tvekan slog reportern till och köpte muggen för åtta kronor. Muggen var inte svensk, men den var mycket trevligt dekorerad och reportern ville gärna veta mer om Castrop-Rauxel och stadens sevärdheter.

Hemma på Höglandet letade reportern upp materiel som gav förklaringar till den färgglada teckningen samt bakgrunden till stadsnamnet.

Lutheranska kyrkan, Ryttarstatyn och slottet Bladenhorst

Castrop-Rauxel är en ganska modern stad i förbundslandet Nordrhein-Westfalen som kan tacka industrialiseringen och områdets kolfyndigheter för sin tillkomst. Den viktigaste gruvan startades av irländaren William Thomas Mulvany (1806-1885) och han gav den det keltiska namnet Erin.

Mulvany bidrog även till att grunda den på sin tid berömda hästkapplöpningen med hinderbana i Castrop. Med avbrott under första och andra världskriget hölls tävlingarna till 1970. Banområdet finns kvar och minnet av eran hålls även levande med ryttarstatyn och brunnen på marknadstorget.

Ruhrområdet är tättbebyggt och på 1920-talet inkorporerades ett antal mindre kommuner med Castrop. 1926 skapades den nya storkommunen Castrop-Rauxel. Storkommunen har sedan dess varit kluven av intressekonflikter mellan norra och södra delen av staden med en fragmenterad stadsstyrelse.

För att effektivisera den kommunala byråkratin och skapa en bredare ”vi-känsla” för storkommunen anlitade Castrop-Rauxel ingen mindre än den danske arkitekten Arne Jacobsen. Han ritade ett område centralt i kommunen som innehåller bland annat ett nytt rådhus och en kongresshall. Byggnaderna fick ett distinkt utseende med backhoppningstornsliknande tak. Området färdigställdes under 1970- och 80-talen.


Europa- och Kongresshallarna med ”backhoppningstorntak”.  Arkitekt Arne Jacobsen.

Bilden ovan: Av Raenmaen – Eget verk, CC BY-SA 3.0, Länk

Med svenska mått mätt är Castrop-Rauxel ingen liten stad med omkring 75 000 invånare, men i Ruhrområdet smälter kommunen samman med större grannar i närheten som Dortmund. De ibland oklara gränserna mellan städerna har inneburit att regionplanerare och strateger myntat konceptet ”Ruhr – en stad av städer”. En invånare i Castrop-Rauxel kan då identifiera sig som en av fem miljoner Ruhrbor.

Länkar:

Skolkarta Halland, Småland och Öland med särskilt fokus på Höglandet

I serien 50-talskartor från Norstedts har turen kommit till Resepraktikans hemtrakter i de gamla häraderna Tveta, Vista, Norra Vedbo,  Södra Vedbo samt Västra och Östra Härad i smålandet Njudung.

Zoomar man in på Höglandet och södra Vätterbygden i norra Småland ges en trevlig översikt – numera delvis industrihistorisk – över kända industrier och produkter från städer som Gränna (polkagrisar, päron), Huskvarna (Husqvarnafabriken med cyklar, symaskiner, hagelbössor), Jönköping (tändstickor), Bodafors (Svenska Möbelfabrikerna AB).

Städerna illustreras även med kända byggnader, ofta kyrkor, men i Jönköping är det Göta hovrätts byggnad från 1600-talet som kompletterar tändsticksfabriken. Sävsjö kännetecknas inte av sanatoriet utan av en stadsgata. Industriorter som Vetlanda och Nässjö får rykande fabriksskorstenar som ramar in städernas kyrkor.

Höglandet och Södra Vätternbygden

I Tranås visas även stadsbebyggelse; Grännas polkagrisar och päron kompletteras med ruinen Brahehus. Götalands högsta punkt, Tomtabacken, finns utmärkt, liksom den geologiska märkvärdigheten Smålands Taberg.

Resepraktikan återkommer med fler inzoomningar på andra områden.