Föreningen Allt-Tid Småland anordnade den 3/3 2018 en turism- och besöksmässa på kulturhuset Pigalle i Nässjö (mässprogrammet i PDF-format).

En programpunkt under mässan var en stadsvandring med förre stadsarkitekten Meier Andersson. Ett tjugofemtal stadshistoriskt intresserade samlades vid kulturhuset för en drygt timmeslång promenad i centrum.

Första stopp var vid Erik Grates skulptur Silvatica på Esplanaden mellan järnvägsstationen och Stortorget. Här förmedlade Andersson grundläggande fakta om Nässjö. Staden kan tacka bygget av Södra stambanan för sin existens. Sträckan Malmö – Falköping knöts samman i Nässjö och invigdes 1864.

Promenaden fortsatte via Stortorget (med kort paus vid bysten av bandylegenden Nicke Bergström) och nuvarande gågatan till Myggans plats. Vid minnesskulpturen över stadens berömde son Uno "Myggan" Ericsson berättade Meier Andersson historien om hur Storgatan byggdes om till gågata efter samråd med butiksägarna längs gatan. Gågatan fick sin nuvarande avslutning några år senare då McDonalds byggde en restaurang tvärs över gatan till köpcentrat Fenix. Företaget bekostade även bygget av det lilla torget som utgör Myggans plats. McDonalds lämnade dock Nässjö för några år sedan.

Därefter lämnade sällskapet Nässjös innersta centrum längs Storgatan. Gruppen stannade vid gamla posthuset, där det finns en plakett till minne av den stora stadsbranden 1892. Då brann stora delar av norra Nässjö upp.

Nästa stopp var vid den numera privatägda, gula villan på Prästgatan 9 som ursprungligen byggdes av det för Nässjös utveckling viktiga paret Carl Peterson och Maria Malmberg. Paret Peterson/ Malmberg bekostade bland annat bygget av det ståtliga rådhuset/ stadshuset vid Stortorget. Rådhuset stod färdig 1914, lagom till att Nässjö fick stadsrättigheter.

Vid stadshuset upprepade Meier Andersson rådet, att vid stadsvandringar ska man gärna fästa blicken högre upp än skyltfönstren på markplanet. Tittar man tillräckligt högt upp på rådhusets torn blir man då varse om att murbruket är ljusare högst upp. Detta beror på en sentida renovering av tornets tak. Vid renoveringen passade hantverkarna på att även reparera bortfallet murbruk, men valet föll på en ljusare variant än som använts vid tidigare arbeten. Därför blev övre delen av tornet ljusare än stadshusets övriga delar.

Som avslutning: Vad kan, enligt Meier Andersson,  Nässjöbon förmedla som en extra fin sevärdhet under kort- och långväga gästers besök i centrum?

Stadens ursprungliga rutnätsplan är ett mycket bra exempel på den stadsbyggnadsfilosofi som utvecklades i samband med de stora järnvägsbyggena i Sverige. I detta rutnät framträder särskilt den axel som utgår från järnvägsstationen, som fortsätter längs Esplanaden, Stortorget samt kulturhuset Pigalle, för att avslutas i stadsparken vid Ingsbergssjön. 

Lämna en komentar

Kommentera