Bergvik är det stora externa köpcentrat i Karlstad. Det ligger väster om centrum längs E18 vid Bergviksmotet, där väg 61 och 62 svänger av mot Arvika respektive Munkfors.

Resepraktikans reporters mobilladdare gick sönder under dagen och det blev bråttom att hitta en ny. Klockan var sju, butikerna i centrala Karlstad hade stängt, men specialbutikerna på Bergvik höll öppet till klockan 20. Reporten tog lokalbussen till Bergvik och kunde strax innan åtta hitta en laddare som passade mobilen.

Med inköpt mobilladdare gavs möjlighet att strosa omkring och bekanta sig med köpcentrat. Bergvik hade blivit utsedd av researchföretaget GFK Sverige till ”Årets köpcentrum 2018”, vilket centrat självklart inte missade att berätta för sina besökare.

Det hade varit en hektisk dag, reportern hade inte ätit sedan frukost. Klockan var nu efter åtta och de flesta restaurangerna hade likt butikerna stängt. Hamburgerrestaurangen Max höll öppet en timme till. Utanför restaurangen fanns en uteservering där den nedgående solen fortfarande såg till att hålla en hög temperatur för kvällsgästerna.

Men innan hamburgermåltiden tog reportern en fotopromenad till andra delar av handelsområdet, framför allt IKEA. Fotopromenaden ledde bland annat till en kortare film som visas nedan.

Efter måltiden blev det dags att bege sig av hemåt till vandrarhemmet på det gamla regementet uppe på Kasernhöjden. Vid busshållplatsen utanför ICA Maxi väntade några personer som var bekanta för reportern.

Där stod en arabisktalande kvinna med rullator tillsammans med sin vuxna dotter. Denna familjerelation hade reportern funderat på när han knappt en timme tidigare hade mött dem på den lilla sträckan under kraftledningarna mellan Bergviks huvudbyggnad och IKEA:s varuhus (kraftledningarna finns med i filmen ovan). Då hade de varit i sällskap med en man som reportern hade antagit vara pappan i familjen. Denna familj hade varit högtidligt klädd och hade varit på ett mycket gott humör, vilket även hade höjt stämningen hos reporten. Vid busshållplatsen hade pappan försvunnit, men inte kvinnornas goda humör.

Bakom de arabiska kvinnorna väntade en medelålders man med vad reportern antog vara hans två döttrar i 6-7 årsåldern. Denna trio hade reportern lagt märke till då han väntade på restaurangen att ”originalmålet” skulle tillagas. Pappan och flickorna hade ätit vid ett bord där reporten inväntade sin order. Nu klev de ombord på samma buss som mor-och-dotter.

Det som förenade de två sällskapen var minnet av dem i reporterns sinne. Utanför reporterns minne utgjorde de delar av den löst sammanhållna gruppen av busspassagerare.

Redan under resan började minnet av de andra passagerarna blekna i reporterns sinne, men så tryckte någon på stoppknappen — bussen stannade och de båda sällskapen klev av vid samma hållplats. Mor-och-dotter gick till höger, medan far-och-döttrar gick till vänster.

Ingenting, varken vid ombord- aller avstigandet, indikerade att de båda sällskapen kände varandra sedan tidigare.

Resepraktikans reporter klev inte av på denna hållplats. Det var ännu några stopp kvar innan det gamla regementets mäktiga kaserner skulle torna upp sig ovanför den värmländska huvudstaden.