Resepraktikan har tidigare skrivit om hur historier kan närmast slumpmässigt skapas i berättarens sinne: Besökare på Bergvik köpcenter i Karlstad med likartade hemresor. En snarlik historia skapades ett år tidigare med Bengtsfors som avslutande plats för historien.

Jag hade anlänt till Bengtsfors under eftermiddagen, checkat in på STF:s vandrarhem och strosade nu omkring i centrum i väntan på att klockan skulle bli 19.00. En inköpt biobiljett till filmen Valerian and the City of a Thousand Planets låg fint vikt i min plånbok.

Inför-bion-promenaden hade lett ända bort till kommunens turistbyrå och tiden började rinna ut; återvändandet till biografen fick genomföras småjoggandes.

Utanför Coop igångsattes och avrundades plötsligt en historia på grund av en stillastående person vid ingången till butiken. Där stod en bekantskap från gårdagen. Jag joggade fram och konstaterade vänligt att: ”Så ses vi igen!”

Mannen i fyrtiofemårsåldern tittade skeptiskt på mig, han kände helt enkelt inte igen mig. Jag fick därför återberätta gårdagens händelser och då klarnade blicken, som kompletterades med en igenkännande nick.

Kvällen innan hade jag rullat in på MacDonalds i Säffle, parkerat bilen med avsikt att äta och dricka något innan dagen skulle avslutas på pensionatet Villa Billerud – en mycket stilig disponentbostad från sent 50-tal.

Dagen hade varit mycket varm, flera kunder var – trots att det var svalt i restaurangen – svettigt rosenkindade medan de väntade på sina beställningar. Det blev min tur och praktikanten i kassan fick problem med att hantera mitt kontantköp. Högre chef tillkallades, vilket inte löste det faktiska problemet:  Det fanns inte tillräckligt med tjugolappar eller mynt i kassorna.

Då trädde en annan väntande kund in på scenen. Ur bröstfickan på den kortärmade skjortan plockade han fram en mycket tjock sedelrulle. Rullen innehöll papperspengar av alla möjliga valörer och ur rullen skalade han av ett par sedlar i mindre valörer som byttes mot värdefullare papperslappar.

Praktikanten kunde ge tillbaka mina pengar;  jag kunde sätta mig ner med min hamburgarmåltid; mannen med sedelbunten kunde leverera milkshakes till frun/ sambon och tonårssonen som satt vid ett bord i närheten. Med maten uppäten lämnade jag restaurangen och den milkshakedrickande familjen åt glömskan. Men de skulle återkomma i mitt sinne.

I Bengtsfors var endast mannen synlig, antagligen handlade övriga familjen i butiken. Vi växlade ytterligare några ord och önskade varandra lycka till på den fortsatta färden. 

Snabbt tillbaka till Odéon Bio & Teater. Filmen var trots spektakulära visuella effekter något av en besvikelse.

// Not till fotografiet ovan: Bilden visar centrala Bengtsfors. Coop Konsum finns i den bakre betongkartongen. //