Några av de intressantaste erfarenheterna som en reporter på Resepraktikan kan få är från bilderna som har tagits under en kortare resa eller längre expedition.

Vissa bilder blir bättre än man hoppades på, medan andra blir platta och intetsägande. Intressantast är de bilder som slår en med häpnad  – bilderna som berättar något som inte uppmärksammades vid själva fotoögonblicket. En detalj i arkitekturen, en person i bakgrunden eller en oväntad förändring i ett skeende kan som sagt slå en med häpnad, eller med glädje, eller rent av med misstänksamhet och rädsla.

En särskild kategori av överraskande upptäckter är de fascinerande ”skuggreportrar” som kan dyka upp där man minst anar det. En skuggreporter bevakar samma saker som den ordinarie reportern, men skuggreporterns skäl eller intention är svår att uttyda. Det går bara att tolka eller gissa sig till vad skuggreportern kan tänkas vara ute efter.

Skuggreportrar. Den högra från djupet av Skurugata.

En av de tydligast förkroppsligade skuggreportrarna kan ses i den stora bilden högst upp. Skuggreportern står hänger på grinden till järnvägsmuseet, men vad är syftet med detta intresse för grinden och järnvägsvagnarna?

Skuggreportrarna sköter ofta sig själva, men vid åtminstone ett tillfälle har reporter och skuggreporter undersökt ett fenomen med något slags koordinerad uppmärksamhet. Detta skedde på på det nedlagda pappersbruket i Fengersfors. Skuggreportern dokumenterade en elektrisk konstinstallation med ett mätinstrument, medan Resepraktikans reporter dokumenterade skuggreporterns mätande.

Skuggreporter arbetar i Fengersfors. I ”handen” ett mätinstrument med okänd tillämpning.