Albert Engströms mustiga persongalleri av Kolingen och andra karaktärer är djupt rotad i det gamla, slitna Södermalm i Stockholm. Engström bodde ett tag i ett numera rivet stenhus på Fjällgatan (denna del av gatan heter 2018 Mäster Mikaels gata)  och kunde blicka ner på Kolingens arbetsplats Stadsgården. Engström skriver i novellen Mitt första personliga sammanträffande med Kolingen och Bobban:

Ett år bodde jag på söder i Stockholm – Fjällgatan 12 B, alldeles över stadsgårdstrapporna, hörnet av Renstjernegatan, en av dessa mystiska södergator, som börja, man vete ej var, och sluta bland stenbrott och andra skådeplatser för andra brott. Varje morgon då jag inte sov, hade jag tillfälle att se mina skötebarn tåga förbi på väg till Stadsgården. Jag såg, hur gatläggningsarbetarna, huttrande i vinterkylan, kilade nedför trapporna för att få sig morgonnubben, då klockan slog åtta.

Engström blir bekant med den man som kom att utgöra förlagan till Kolingen och dennes kumpan Bobban i en ”spelhåla” med ringkastning på Högbergsgatan. Engström är framgångsrik och vinner en ansenlig hög med små priser. Kolingen och Bobban finns lägligt på plats och de hjälper Engström att bära hem vinsterna. Väl hemma bjuder Engström herrarna på konjak och ger dem några gamla kostymer istället för deras obeskrivliga paltor. Kolingen hinner lägga bort titlarna innan Engströms fru kommer hem från teatern och resolut kastar ut gubbarna.

Kolingens vid sin bostad på Åsögatan. (Av Albert Engström – ”Albert Engström : ett konstnärsalbum” sammanställt av Sven Barthel (Stockholm, 1945), sida 39., Public Domain, Link)

Att Kolingen har en längre och krokigare bakgrundshistoria blev Resepraktikan medveten om i samband med ett par fördjupningsresor till Norrköping med kompletterande topografisk litteratur. Enligt litteraturen (som hänvisar till Engström själv) ska förlagan ha varit en originell herre som bodde i hamnkvarteren i stadsdelen Saltängen i Norrköping. Engström bodde under sin skoltid ett par år på Slottsgatan och blev då bekant med den verklige förlagan till Kolingen.

Det var i fru Löfbergs gamla sneda och vinda gård med dess underbara sorkar jag först såg den man som jag sedermera kallade Kolingen. Möjligen innebodde han hos någon lika lottad person, ty där fanns ett gammalt fallfärdigt hus som ägarinnan använde till litet av varje.

Citatet från berättelsen Mot Aftonglöden är hämtat från Norrköpings Tidningars bilaga Stolta stad.

Delar av Södermalms ”Kolingkvarter” finns kvar, men i Norrköping är minnet av denna typ av bostadsområde effektivt bortsanerat. Det är svårt att föreställa sig Kolingen i trakterna av de stora tunga kontorskomplexen som ersatt den småskaliga bebyggelsen.

Så kan vi därmed konstatera att Kolingen hade drag av verkliga personer från Norrköping och Stockholm? Riktigt så enkelt är det inte. Det finns även möjliga kandidater från Engströms tid som konstelev i Göteborg. Kanske är Kolingen rent av en person i den långa rad av fattiga men ädelmodiga kufar i världslitteraturen som sträcker sig långt tillbaka i tiden – ända till antiken. Helmer Lång har fördjupat sig i frågan och skrivit en avhandling i ämnet: Kolingen och hans fäder: om internationell vagabondkomik och Albert Engström (1966).

Läs mer om Kolingen och annan Södermalmshumor i Föreningen Södermalms medlemsblad (2016). Följ med på en promenad till Fjällgatan 12 på bloggen Miras Mirakel. På Eksjö museum finns en stor permanent utställning om Albert Engström och hans verk. Novellen om sammanträffandet med Kolingen och Bobban finns på Projekt Runeberg.

Kolingen betraktar drömmande sin gamla hatt: – Inge foder har’u, å inge foder får’u, men fetare blir’u tamfan för var da! (1901) Av Albert Engström [Public domain], via Wikimedia Commons

Delta i diskussionen

2 kommentarer

Lämna en komentar

Kommentera