Resepraktikans blogg

Ett och annat

Månad: oktober 2018

En stad som huvudroll i film: Fallet Köping och Tårtgeneralen

Tårtgeneralen (2018) är en film som bygger på boken med samma namn (2009). Boken skrevs av Filip Hammar och Fredrik Vikingsson. Duon har även regisserat filmen.

Filmen är en dramadokumentär om en 510 meter lång smörgåstårta i Köping som hamnade i Guiness rekordbok 1985. Tårtan satte Köping ”på kartan”. Huvudpersoner är idégivaren Hasse P. och familjen Sjöman på Bivur, konditoriet som bakade själva tårtan. Andra medverkande är Köpingssonen Filip Hammar, hans frankofila fader samt diverse lokala profiler.

Köping och dess invånare som kollektiv spelar viktiga roller. Filmen inleds med att Köpingborna känner sig ”kränkta” med modernt språkbruk. Stadens IKEA läggs ner och flyttas till Västerås. I TV utser journalisten Jan Guillou Köping till Sveriges tråkigaste stad. Att Köping har en lång historia som stad från åtminstone 1374 ger inte någon större upprättelse för invånarna som måste leva med nutidens förödmjukelser.

Hasse P är en lirare i samhällets utkant som inte kan ståta med särskilt många framgångar. Äventyret med smörgåsstårtan ser länge ut att bli ännu ett exempel i raden av misslyckanden, men projektet får en oväntad vändning och utvecklar sig till en succé med stor uppslutning från Köpingborna. Representanten från Guiness rekordbok kan bokföra tårtlängden som ett nytt världsrekord!

Filminspelningen av Tårtgeneralen var likt originaltårtan ett lyft för Köping. Flera namnkunniga skådespelare deltar i filmen. Många trevliga stadsmiljöer visas. Staden sätts ännu en gång på kartan tack vare Filip och Fredriks nostalgifilm om Hasse P och hans smörgåstårta.

Köpings kommun har från ett destinationsutvecklingsperspektiv tagit tillvara filmprojektet genom att bland annat ha skapat en karta (PDF) med betydelsefulla platser från verklighetens tårtprojekt samt platser från  filminspelningen. Självklart finns verklighetens Bivur med på kartan. (PDF-filen finns även på Resepraktikan och kan laddas ner längre ner i denna bloggpost.) 

Resepraktikan besökte Bivur vid sitt Köpingbesök under hösten 2018. I skyltfönstret fanns ett filmaffisch med ett flertal autografer. Resepraktikans reporter blev dock lite förvånad när han klev in på kaféet och det såg inte ut som i filmen. Detta berodde på att exteriör- och bageriscenerna var från Bivur, medan kafédelen spelades in på ett annat konditori (i Arboga?).

Köpings roll i Tårtgeneralen är annorlunda än Brygges i filmen In Bruges. I den senare filmen är huvudpersonerna turister i staden, medan i Tårtgeneralen är huvudpersonerna bofasta invånare.

.

Staden Brygge som huvudperson i filmen In Bruges

Den förra bloggposten handlade om filmer med filmtitlar på platser som inte förekommer i själva filmen. Filmer som Fucking Åmål eller Kvarteret Skatan reser till Laholm innehåller få eller inga scener från Åmål eller Laholm. Filmtitlarnas platser i sig har ingen betydelse för handlingen.

Filmen In Bruges (2008) är dessa filmers motsats. Handlingen i filmen utspelas inte bara i titelstaden Brygge, utan regissören Martin McDonagh påstår i extramaterialet på DVD:n att Brygge kan även ses som en fjärde huvudrollsinnehavare utöver de tre gangstrar som kommit från England för att avsluta en intern konflikt.

Brygges inneboende turistiska kvaliteter med en välbevarad medeltida stadskärna används inte bara till vackra kulisser – Brygge spelar själv en nyckelroll för dramats utveckling.

Shoot first. Sightsee later.

Två gangstrar har efter ett uppdrag som gått överstyr skickats till Brygge för att ligga lågt ett tag. Deras boss har inte valt Brygge på måfå, utan av två skäl: 1) Ingen tänker på att leta efter irländska gangstrar i denna stad 2) Brygge är en riktigt trivsam stad med ett sagolikt, medeltida centrum.

Yrkesmördarna Ken och Ray blir således ett udda par turister, som upp till två veckor ska få tiden att gå tills de får mer detaljerade instruktioner från chefen Harry. Den äldre, erfarne Ken åtar sig med liv och lust den kulturelle turistens aktiviteter. Han köper turistbroschyrer och bokar kanalbåtsightseeing till de båda. Hans yngre kollega Ray, en nybörjare i mordbranschen, delar inte detta kulturella intresse och är fientligt inställd till den belgiska kulturstaden. Han menar att man inte åker till platser för att titta på gamla hus, utan för att roa sig – dricka öl och ragga snygga tjejer.

De kriminella kamraterna personifierar två karakteristiska turisttyper: dels den kulturelle upptäckaren som tar vara på vad som bjuds, dels den snabbt uttråkade nöjesturisten som inte bryr sig om dammiga tavlor och stenruckel, utan som först och främst vill ha kul.

I extramaterialet berättar regissören att han vid ett besök Brygge, långt innan han skrev manuset till filmen, fick delade känslor för staden. Å ena sidan kände han nyfikenhet inför all kultur, skönhet och historia som staden erbjöd. Å andra sidan kände han att just dessa egenskaper av stillastående medförde att han redan efter ett par dagar började bli uttråkad. Denna kluvenhet skrev han sedan in i manuset för de olika inställningarna som Ken och Ray har inför Brygge.

Brygge spelar inte bara sig själv, staden spelar även den symboliska rollen av att utgöra skärselden. Denna roll pekas ut med självrefererande elegans när Ken och Ray under ett konstmuseumbesök intresserar sig för Hieronymos Boschs konstverk. 

Skärselden är som Tottenham…

Fucking Åmål fyller tjugo år

En vanlig målsättning för destinations- och turismindustrierna är att en plats på något sätt ska vara känd i folks medvetande – den ska ”finnas på kartan”.

Helst ska denna medvetenhet vara positiv som att Vimmerby kopplas till Astrid Lindgren, Eksjö till gamla trähus, Gränna till sina polkagrisar.

Ibland kan kopplingen vara ambivalent, men det är bättre att vara känd för något än för ingenting alls. Kiruna är kanske för många förknippad med att staden måste flyttas. Mellerud är känd för devisen ”Hårda bud i Mellerud”.

Ibland uppmärksammas en plats eller rent av ett land – utan egen förskyllan – som något huvudsakligen negativt: Kazakstan i filmen Borat eller Åmål i filmen Fucking Åmål.

I den svenska filmen representerar ”Åmål” en stereotypisk mindre ort i Sverige. Att orten ges namnet Åmål har inget med själva staden att göra (det förekommer några lösa referenser till bostadsområden i verklighetens Åmål, samt till Åmåls grannkommuner). Åmål i Fucking Åmål har mycket mindre att göra med verklighetens Åmål än vad Hjalmar Bergmans Wadköping har kopplingar till Örebro.

Troligen bidrog Åmåls kommun själv till att förstärka en negativ koppling genom att vända sig till Film i Väst med en önskan om att namnet skulle ändras. Filmbolaget vägrade och filmnamnet låg fast.

Sveriges Radio har i samband med tjugoårsdagen intervjuat dåvarande kommunalrådet i Åmål. På dessa tjugo år har han förlikat sig med ödet och ser det som trots allt positivt att staden uppmärksammades i en numera klassisk ungdomsfilm.

Fucking Åmål spelades huvudsakligen in i Trollhättan. Åmål delar därmed ett öde med platser som får ikläda sig en huvudroll medan filmen spelas in på annat håll. Filmen Kvarteret Skatan reser till Laholm (2011) spelades till exempel in på Gotland.

Tjugo år senare är regissören Lukas Moodysson fortfarande verksam med filminspelningar. Under sommaren 2018 kunde man se Moodyssons filmteam vara aktivt i Nässjö med omnejd.

Resepraktikans sommarexpeditioner 2018

Sommaren 2018 övergick så småningom i höst och soliga dagar i slutet av oktober blev på Småländska höglandet inte varmare än 7-8 grader. Dagarna blev allt kortare och det blev dags att byta sommarkläderna till en varmare garderob.

2018 blev Resepraktikans mest omfattande expeditionssommar sedan starten 2010. Sommaren rivstartade redan i maj och de första expeditionerna genomfördes i månadsskiftet maj/ juni.

De första resorna gick till Värmland, där länets kommuner besöktes i en högsommarvärme som anlänt mer än en månad för tidigt.  Årets första skogsbränder uppkom redan nu, en av de större i Värmland skapades av dåligt underhållna bromsar på ett godståg.

En bloggpost på Resepraktikan om den första expeditionen.

En annan bloggpost om den andra expeditionen.

Till allmän förvåning fortsatte högsommaren vecka efter vecka. Fler expeditioner genomfördes i trettiogradig värme.  Dessa expeditioner gick till det till Värmland gränsande Örebro län.

En bloggpost om Örebro län-expeditionen.

Kortare expeditioner avgick även till Sigtuna, Mjölby, Kallinge/ Ronneby samt Utö.

Expeditionssäsongen avslutades med en tur genom Ekerö, Lindesberg, Örebro, Arboga, Köping, Eskilstuna och Katrineholm.

 

Skolkartans Värmland 1953

Den obligatoriska skolpliktens svenska skola använde olika typer av kartor till ämnet Sveriges geografi. Vissa landskapskartor kunde vara upp till två meter i höjd eller bredd.

Resepraktikan ropade in en Värmlandskarta från 1950-talet på en webbauktion. Denna karta ingick i en serie av landskapskartor där viktiga ekonomiska, infrastrukturella och kulturella platser presenteras med illustrationer.

Huvudfokus ligger på landskapets städer som utmärks med röda cirklar. Kring dessa cirklar finns illustrationer med stadens landmärken — ofta en kyrka och/ eller ortens viktigaste industri. Även mindre orter kan markeras med en fabrik eller annat landmärke.

Många platser på Värmlandskartan illustreras med industrier. Denna del av Sverige hade stora industrier inom bland annat gruv-, malm- och träbranscherna. Hjärtat i det industriella Värmland var Uddeholmsbolaget med huvudkontor i byn Uddeholm och ett mäktigt stålverk i Hagfors.

Värmland är dock kanske mest känt i Sveriges som ett berättelsernas landskap, vilket markeras med en liten illustration av Selma Lagerlöf, där hon skriver i sitt hem Mårbacka.

En intressant detalj i det numera till stora delar postindustriella Sverige är bilden på några glasprodukter vid det på sin tid kända Eda glasbruk. Det finns inte mycket kvar av detta bruk; byggnaderna har rivits och ersatts med köplador för den lukrativa handeln vid norska gränsen.

Filipstad illustreras med John Ericssons monumentala grav. 

Detaljbild av Värmlandskartan.