En vanlig målsättning för destinations- och turismindustrierna är att en plats på något sätt ska vara känd i folks medvetande – den ska ”finnas på kartan”.

Helst ska denna medvetenhet vara positiv som att Vimmerby kopplas till Astrid Lindgren, Eksjö till gamla trähus, Gränna till sina polkagrisar.

Ibland kan kopplingen vara ambivalent, men det är bättre att vara känd för något än för ingenting alls. Kiruna är kanske för många förknippad med att staden måste flyttas. Mellerud är känd för devisen ”Hårda bud i Mellerud”.

Ibland uppmärksammas en plats eller rent av ett land – utan egen förskyllan – som något huvudsakligen negativt: Kazakstan i filmen Borat eller Åmål i filmen Fucking Åmål.

I den svenska filmen representerar ”Åmål” en stereotypisk mindre ort i Sverige. Att orten ges namnet Åmål har inget med själva staden att göra (det förekommer några lösa referenser till bostadsområden i verklighetens Åmål, samt till Åmåls grannkommuner). Åmål i Fucking Åmål har mycket mindre att göra med verklighetens Åmål än vad Hjalmar Bergmans Wadköping har kopplingar till Örebro.

Troligen bidrog Åmåls kommun själv till att förstärka en negativ koppling genom att vända sig till Film i Väst med en önskan om att namnet skulle ändras. Filmbolaget vägrade och filmnamnet låg fast.

Sveriges Radio har i samband med tjugoårsdagen intervjuat dåvarande kommunalrådet i Åmål. På dessa tjugo år har han förlikat sig med ödet och ser det som trots allt positivt att staden uppmärksammades i en numera klassisk ungdomsfilm.

Fucking Åmål spelades huvudsakligen in i Trollhättan. Åmål delar därmed ett öde med platser som får ikläda sig en huvudroll medan filmen spelas in på annat håll. Filmen Kvarteret Skatan reser till Laholm (2011) spelades till exempel in på Gotland.

Tjugo år senare är regissören Lukas Moodysson fortfarande verksam med filminspelningar. Under sommaren 2018 kunde man se Moodyssons filmteam vara aktivt i Nässjö med omnejd.