Några dagar efter midsommar 2020 åkte jag Snälltåget till Skåne. Äntligen hade det blivit litet friare att röra sig i landet. Den här gången satt jag i en kupé, i en gammal vagn med de stora, sköna fåtöljerna.

Morgon i Hästveda. Dagen blir varm, början på en riktig värmebölja säger SMHI. Jag halvligger på altanen och lyssnar på alla ljuden. Jag har lärt mig skillnaden mellan godståg, lokaltåg och SJ:s snabbtåg. På avstånd hörs en tupp och intill varnar en rödstjärt mest hela tiden. Ibland sätter den sig på altankanten, men den tycks inte vilja fastna på bild. Men fläderträdet med sin vackra snirkliga bark låter sig gärna fotograferas. Nyss klättrade en nötväcka i trädet med rödstjärtsparet alldeles intill.

Fläder med snirklig bark

Tänkte sola för första gången i år och tog fram en solsäng. Det blev en väldigt kort stund för jag hör inte till soldyrkarna. Visst rör jag mig gärna i solen, men att ligga still – nej!

Solsängen, värmen och solen fick mig att tänka på tidiga morgnar i Botswana på 1990-talet. Jag arbetade åt National Museum i Gabarone som samarbetade med Etnografiska museet i Stockholm. Där deltog jag i flera projekt som naturvetare och arkeolog.

I Landrovern var vi fyra: chauffören, sekreteraren, chefsarkeologen och jag. Vårt uppdrag var att dokumentera allt gammalt: boplatser, fångstgropar, ja allt längs en del av gränsen mellan Botswana och Sydafrika.

En natt lade jag min tältsäng intill ett högt stängsel. Det blev liksom en vägg och kändes tryggt. Det var stjärnklart. Vi sov nästan alltid ute och jag brukade spana in Södra korset och andra för oss nordbor okända stjärnbilder. Men plötsligt vaknade jag av att stora djur trampade förbi tätt intill min säng. Det var kor, massor med kor, som hade sin stig just längs stängslet. Rädd och skrämd tog jag min säng och gick till de andra som hade satt upp sina sängar under ett stort Acaciaträd.

En annan gång på ett annat uppdrag i nordvästra Botswana. 

Denna gång var vi ett större sällskap med flera Landrovers, flera stora tält, kock och två levande getter och andra förnödenheter för ett 10 dagars förberedande arbete inför bygget av av ett museum typ svenskt Naturum. I god engelsk tradition har man alltid en tältsäng med sig, sovsäck och en liten spade som man använder när man ska uträtta sina behov. Man gräver en liten grop och sen fyller man igen gropen! Inget synligt spår. 

Lägret låg i kanten av Kalahari. Den röda sanden var vacker och en natt låg jag i min säng intill en sanddyn. På morgonen vaknade jag av att Nick, arkeologen frågade om jag blivit väckt av leoparden?

Hurså? 

Titta på spåren som går intill din säng! 

Jaha – inte vaknade jag av någon vacker katt, men jag hade blivit ratad. Leoparden hade kalasat på en av getterna.

Leopard, fotspår. Av Atudu – Eget arbete, CC BY-SA 4.0, Länk

Av dessa erfarenheter har jag lärt mig att tänka till ordentligt vid val av sängplats. Här på Resepraktikans bas i Göingebygden känns det tryggt. Av djur ser jag grannarnas katter, en igelkott har inspekterat ägorna och de spanska skogssniglarna gottar sig vid komposten. En kaninunge har sin dagslega här.

Lämna en kommentar

Kommentera