Resepraktikans blogg

Ett och annat

Kategori: Samlartallrikarna berättar

Jultallrikarnas resa från väggformation i finrummet till smörgåsunderlägg

I tider när jultallrikstraditionerna lever på sparlåga och när de svenska serierna är nerlagda sedan länge är det svårt att föreställa sig tider när de årliga jultallrikarna kunde produceras i tio- eller rentav hundratusentals exemplar.

De finaste seriernas tallrikar var inte billiga. Kunglig Dansks och Bing & Grøndahls lyxserier kostade åtskilliga hundralappar styck och Rörstrands jultallriksserie med Nils Holgersson-motiv var inte mycket billigare.

På tal om Rörstrands jultallriksserie ritad av Gunnar Nylund: Från att under åren 1970-1999 ha varit ett årligt, efterlängtat tillskott till samlingen (som ofta var uppsatt i något fantasifullt mönster) har tallrikarna plockats ner och skänkts till loppisar och second hand-butiker där de säljs för en tia stycket.

Den säkra penningplacering som säljare av de olika tallriksserierna utlovade var bara luftpastejer när väl en omfattande tallriksserie lades ut till försäljning och skambuden var mycket vanligare än de seriösa buden.

I många fall har de prestigefyllda jultallrikarna degraderats till vanligt bruksporslin och det är inte ovanligt att finna Rörstrands jultallrikar i caféerna hos olika loppisar.

Resepraktikan har endast sporadiskt dokumenterat sådana tillfällen. I bilden ovan visas en jultallrik i Rörstrands serie, närmare bestämt 1972-års tallrik med motiv från Dalarna. Tallriken användes som underlag till en mycket god räksmörgås hos Erikshjälpen i Linköping.

Trots allt finns det en del jultallriksformationer kvar. Nedan är det Resepraktikans formation med Rörstrands jultallrikar 1970-1999.

Rörstrand jultallriksformation
Jultallrik (Rörstrand) från 1972 med bröllopsmotiv från Dalarna.


Sevärdheter och hemmablindhet: Exemplet John Ericsson-monumentet

Hemmablindhet är ett intressant fenomen i relation till sevärdheter och utflyktsmål i ens hemtrakter. Om man inte är engagerad i hembygdsföreningens eller andra lokalt orienterade organisationers aktiviteter är det inte helt ovanligt att man inte besöker – eller ens känner till – sevärdheter i närområdet.

Medan man har stenkoll på varenda domarring och nerlagd hytta i området som man valt för semestern eller expeditionen, kan även den av Svenska turistföreningen uppmärksammade sevärdheten av riksintresse i den egna hemstaden förbli obesökt år efter år. Detta fenomen kan beskrivas som turistisk hemmablindhet.

Resepraktikan besökte Hällefors i Örebro län under sommaren 2018. Några veckor tidigare hade Resepraktikan rest runt i Värmland och bland annat besökt Filipstad. En av de inplanerade sevärdheterna var John Ericsson-monumentet på stadens kyrkogård. Monumentet ingår i turistens bör-ses-platser under ett Filipstadsbesök.

Det blev därmed ett kärt igenkännande när Resepraktikans reporter fick syn på en tallrik med John Ericsson-monumentmotiv (se bilden ovan) på en liten garageloppis i Hällefors. Tallriken ingick i en av otaliga stadsserier som tillverkades av Gustavsberg på 1970- och 80-talen.

Hällefors och Filipstad ligger i olika län, med olika centralorter: Örebro och Karlstad, men samhällena ligger nära varandra rent geografiskt. Resepraktikans reporter frågade därför loppisägarinnan om hon själv besökt monumentet i Filipstad. ”Nej”, svarade hon lite förläget, ”vi åker ganska ofta till Filipstad, men monumentet har jag aldrig sett”.

Så fick Resepraktikan  uppleva ett fall av turistisk hemmablindhet även i Bergslagen.

Läs mer om John Ericsson-monumentet på Resepraktikan.