Resepraktikans blogg

Ett och annat

Kategori: Sightseeing (sida 1 av 2)

Besökare på Bergvik köpcenter i Karlstad med likartade hemresor

Bergvik är det stora externa köpcentrat i Karlstad. Det ligger väster om centrum längs E18 vid Bergviksmotet, där väg 61 och 62 svänger av mot Arvika respektive Munkfors.

Resepraktikans reporters mobilladdare gick sönder under dagen och det blev bråttom att hitta en ny. Klockan var sju, butikerna i centrala Karlstad hade stängt, men specialbutikerna på Bergvik höll öppet till klockan 20. Reporten tog lokalbussen till Bergvik och kunde strax innan åtta hitta en laddare som passade mobilen.

Med inköpt mobilladdare gavs möjlighet att strosa omkring och bekanta sig med köpcentrat. Bergvik hade blivit utsedd av researchföretaget GFK Sverige till ”Årets köpcentrum 2018”, vilket centrat självklart inte missade att berätta för sina besökare.

Det hade varit en hektisk dag, reportern hade inte ätit sedan frukost. Klockan var nu efter åtta och de flesta restaurangerna hade likt butikerna stängt. Hamburgerrestaurangen Max höll öppet en timme till. Utanför restaurangen fanns en uteservering där den nedgående solen fortfarande såg till att hålla en hög temperatur för kvällsgästerna.

Men innan hamburgermåltiden tog reportern en fotopromenad till andra delar av handelsområdet, framför allt IKEA. Fotopromenaden ledde bland annat till en kortare film som visas nedan.

Efter måltiden blev det dags att bege sig av hemåt till vandrarhemmet på det gamla regementet uppe på Kasernhöjden. Vid busshållplatsen utanför ICA Maxi väntade några personer som var bekanta för reportern.

Där stod en arabisktalande kvinna med rullator tillsammans med sin vuxna dotter. Denna familjerelation hade reportern funderat på när han knappt en timme tidigare hade mött dem på den lilla sträckan under kraftledningarna mellan Bergviks huvudbyggnad och IKEA:s varuhus (kraftledningarna finns med i filmen ovan). Då hade de varit i sällskap med en man som reportern hade antagit vara pappan i familjen. Denna familj hade varit högtidligt klädd och hade varit på ett mycket gott humör, vilket även hade höjt stämningen hos reporten. Vid busshållplatsen hade pappan försvunnit, men inte kvinnornas goda humör.

Bakom de arabiska kvinnorna väntade en medelålders man med vad reportern antog vara hans två döttrar i 6-7 årsåldern. Denna trio hade reportern lagt märke till då han väntade på restaurangen att ”originalmålet” skulle tillagas. Pappan och flickorna hade ätit vid ett bord där reporten inväntade sin order. Nu klev de ombord på samma buss som mor-och-dotter.

Det som förenade de två sällskapen var minnet av dem i reporterns sinne. Utanför reporterns minne utgjorde de delar av den löst sammanhållna gruppen av busspassagerare.

Redan under resan började minnet av de andra passagerarna blekna i reporterns sinne, men så tryckte någon på stoppknappen — bussen stannade och de båda sällskapen klev av vid samma hållplats. Mor-och-dotter gick till höger, medan far-och-döttrar gick till vänster.

Ingenting, varken vid ombord- aller avstigandet, indikerade att de båda sällskapen kände varandra sedan tidigare.

Resepraktikans reporter klev inte av på denna hållplats. Det var ännu några stopp kvar innan det gamla regementets mäktiga kaserner skulle torna upp sig ovanför den värmländska huvudstaden.

På vägen till fotografering av omtalad skylt i Nässjö

På Resepraktikan finns en post om en byggnad som ursprungligen restes som fabriksbyggnad för den på sin tid framstående textilfabriken Rang.

Denna fabrik klarade likt större delen av den svenska textilbranschen inte av konkurrensen från låglöneländer. Fabrikskomplexet togs över av Nässjö kommun.

2018 beslöt sig kommunen för att byta ut de gamla skyltarna till nyare. Tyvärr gick något fel i hanteringskedjan – en skylt kom på plats, men med ett okänt kommunnamn: Näjssö. Felet upptäcktes strax efter uppsättningen och en korrekt skylt sattes upp.

Resepraktikan beslöt sig för att ta en titt på den nya skylten, samt att fotografera densamma. Vägen till förvaltningsbyggnaden var dock inte helt händelselös.

En fridsam fredagseftermiddag i Laxå med Lövgrens

Laxå är en järnvägsknut längs Västra Stambanan. Många tåg svischar numera förbi utan att stanna, vilket innebär att det är mindre rörelse kring stationen än i grannkommunen Hallsberg.

En mycket varm fredagseftermiddag vid torget i Laxå i juni 2018 kändes stambanan och dess stressade resenärer långt borta. Resepraktikans reporter köpte en glass i en improviserad glasskiosk i ingången till den stängda turistinformationen, satte sig ner och betraktade vad som hände på torget.

En anmärkningsvärd sevärdhet i Laxå är vattentornet, vilket framhävs i videoklippet ovan. Vattentornets ufofuturistiska form från 1961 är så säreget att den valdes ut som ett av 83 torn i Ebert Ohlssons och Kenneth M Perssons bok Svenska vattentorn (2002). Läs mer om tornet på Resepraktikan.

Eftermiddagen var stillsam och medan reportern åt glass i skuggan spelade turistinformationen/ glasskiosken/ biljardhallen dansbandsorkestern Claes Lövgrens skiva Vägen hem (2016).

Skivan är dansant och medryckande och hos Resepraktikan föddes en förhoppning om att orkestern kanske skulle spela på populära Vallsjöbaden utanför Sävsjö senare under sommaren. Denna fromma förhoppning grusades mycket brutalt då det visade sig att Claes Lövgrens, numera sedan bandnamnsbytet endast Lövgrens, hade spelat på Vallsjöbaden den 6 juni, det vill säga två dagar innan den fridsamma fredagen i Laxå!

Lyssna på Lövgrens på Spotify:

Troll och oknytt längs Skurugata: En vandring ner i ravinen

Skurugata bortom Eksjö på vägen mot Ydre härad är ett resmål som kräver ett noggrant mått av förberedelser – både för kropp och själ.

Den som letar finner förmaningar om kläder, proviant, temperaturskillnader och mentala förberedelser. Eksjö kommun delar med sig till synes lugnande ord om hur det förhåller sig med troll och andra för oss människor svårbegripliga väsen i trakterna kring ravinen.

Förr huserade troll och rövare i gatan, men efter det att Smålands grenadjärer en gång tågat igenom med flygande fanor och klingande spel har inget oknytt visats sig där, sägs det.

Det borde kännas betryggande att stats- och militärmakterna rensade upp i Skurugata, men gjorde dessa makter verkligen det? Utsagan försvagas betänkligt med denna halvgardering till uttryck: ”sägs det”.

Kanske vek ravinens väsen undan för ett tag, för att sedan i sinom tid återta hålor och prång – när väl spelet klingat av, fanorna slutat fladdra och grenadjärerna vandrat in i glömskan.

Att stiga ned i Skurugata längs gölarna med becksvart vatten sker därmed helt på egen risk. Varje steg, varje naturfenomen, varje vindkantring förmedlar förebud för den som vet att tyda sådan vetskap.

Knappt har nedklättringen påbörjats förrän en trädrot hastigt höjer sig framför den ouppmärksamme vandraren. Foten slår med kraft in i träet med söndertrasad-bruten tånagel eller tå som följd. Är detta en varning, ett förebud, om att vända om? Säkerligen, men den dumdristige vänder ej, utan haltar vidare nedåt med från smärta utslungade smädelser mot trädrot och trädfot.

Framåt, neråt. Nedåt, framåt. Balanserande på randen av gölarna nås en första avsats av ravinen. Med omdömet grumlat av smärtan får vandraren snart syn på ett träd som snigellikt krupit upp på en sten.

Snigelträd

Så märkligt, så overkligt … Och så griper trädet plötsligt tag i stenen likt tårna hos en salamander. Synen är svindlande, men inte heller denna förvillelse får vandraren att vända åter.

Salamanderrötter

Vidare snubblande, flåsande, hoppande mest på tå; vartannat steg skjuter en slungande eldspik uppför fot och vad. Vridna träd och andra syner virvlar förbi tills den djupaste bottnen på ravinen är nådd.

På botten av Skurugata

Knappt ett andetag till vila innan färden fortsätter. Målet är en stege, den stege som i ravinens bortre ände leder en vandrare upp ur klyftan. Kvickt förbi de blå skyltarna med sina slutdestinationer.

Skyltar med destinationer

Framme! Snabbt upp. Blicken vänds ner mot ravinen först när fötterna åter står på fasta marken. Ögonen sviker, de blå skyltarna skymtar längst ner i Skurugata, men alla höjd- och djupmått har blåst bort.

Ovanför stegen som leder ner till de blå skyltarna i Skurugata

Men vad gör det? Ravinen är nu bakom vandraren. Färden går framåt, solen skiner, fåglarna kvittrar, bina surrar.

Men vad är det för skugga som följde vandraren upp ur djupen?

Något följde med från Skurugata

Parallella verkligheter på en parkeringsplats

En röd Volvo 940 sladdar in på en parkeringsplats i centrala Nässjö. Bilen stannar. Passagerardörren öppnas. En person släntrar fram till den öppna dörren. Ett samtal påbörjas.

Inget ovanligt eller uppseendeväckande för förbipasserande på hemväg från arbeten och andra aktiviteter i den varma försommareftermiddagen.

Kanske så, men den framsläntrande personen har ett särpräglat sällskap i släptåg. Kamera- och ljudoperatörer, regissör, samt någon med oklar funktion. Sällskapet dokumenterar samtalet vid bilens passagerarsäte, tills på något (på grund av avståndet ohörbart) kommando hela scenen för en kort sekund fryser till.

Ögonblicket därpå springer fler medarbetare i filmteamet fram till bilen och någon slags förhandling tar sin början.

Nu har den utomstående observatören avlägsnat sig så långt från platsen att den egna dokumentationen med mobilkameran fångar knappt synliga aktörer på den öde parkeringsplatsen.

Samtal ut i tomma intet på Snälltåget mot Stockholm

Resenärer på Snälltåget mellan Malmö och Stockholm möts av käcka uppmaningar på passagerarsätenas nackskydd.

Käck uppmaning till Snälltågets passagerare.

Ska man följa uppmaningarna eller inte?

Nåväl, jag testar…

Snälltåget på väg norrut.

… men vem ska jag prata med?

Ok, var är jag? Hässleholm nästa!

Tåget saktar in på Hässleholm C

Vårvärmebölja och körsbärsträdens korta blomning 2018

Det är fortfarande svårt att riktigt begripa årstidsövergången på Höglandet. Från vinter in i april och därefter plötsligt två vågor av högsommarväder.

Våren kom igång sent och skulle försöka hinna ikapp sin vanliga rytm, men knappt hade snön smält förrän högsommaren svepte in.

Vinterkläderna packades äntligen ner – och ersattes med kortärmade skjortor och sommarkläder.

En av trädgårdsstaden Sävsjös finaste sevärdheter är de mäktiga körsbärsträden vid järnvägsstationen. Vanligtvis får man njuta av färgprakten i en vecka, men detta år var blomningen över på ett fåtal dagar.

På bilderna syns det bländande vita Sävsjö gamla stadshotell. Fram till sommaren 2018 fungerade hotellet som ett av de akuta flyktingboendena som skapades 2015-2016.

Blommande körsbärsträd och magnolia vid Sävsjö station 2018

Bara ett par dagar senare såg det ut så här:

Årets blomning är över för denna gång.
Blombladen skiner ännu i vackert rosa.

Snälltåget passerar Sävsjö station 20180430 kl 18.33

Iskall Valborg. Få passagerare med lokaltåget Krösatåget. Tåget försenat på grund av att Snälltåget har företräde norrut.

Så passerar Snälltåget och väntan på Krösatåget kan återupptas.

En kortvarig installation vid Konstfack i Stockholm

Resepraktikan dokumenterade under hösten 2017 olika verksamheter som bedrivs i Ericssons gamla fabriker vid Telefonplan i Midsommarkransen i södra Stockholm. Företag, myndigheter och andra offentliga verksamheter huserar numera i de gamla kontoren och tillverkningslokalerna.

Konstfack flyttade från Gärdet till Telefonplan i början på 2000-talet och dess verksamhet kan ses runtomkring på fabriksområdet. Som besökare kan man, om man vill, börja tolka företeelser på området som kopplade till konstskolan och/ eller fristående konstnärlig verksamhet. Det går att tillskriva en händelse, föremål eller perspektiv ett konstnärligt innehåll.

Plötsligt skapade omständigheterna en installation. Resepraktikan var på rätt plats vid rätt tid när en passerande sopbil producerade en visuell kommentar om den samtida, institutionella konstens värde: Är dagens konst skräp?

För en bråkdel av en sekund uppstod en kortvarig installation med denna frågeställning. Med ett viss mått av tur och påpasslighet kunde Resepraktikan dokumentera händelsen. ”Ögonblicksinstallationen” presenteras i fotografiet högst upp i denna bloggpost.

Läs mer om Konstfack på Resepraktikan.se

Vårklippning i Nässjö

Vintern höll ut länge under 2018. Först i början av april kunde våren komma igång. När väl våren anlänt blev det dags att göra trädalléer och parker vårfina.

På bilderna beskärs träden framför gamla jästfabriken på Storgatan i Nässjö. Några av träden är mycket gamla. De planterades efter den stora stadsbranden i Nässjö 1892.

Nässjöborna kan enligt förre stadsarkitekten Meier Andersson vara stolta över dessa enda kvarvarande alléträd från denna tid. Andersson berättade bland annat om träden under sin stadsvandring i samband med All-Tid Smålands närturismmässa i mars 2018.

Äldre inlägg