Resepraktikans blogg

Ett och annat

Kategori: Stadsvandring

Visualisering av då och nu i stadsmiljön: Exempel från Karlskoga

Det har under åren getts ut många böcker som beskriver hur svenska städer såg ut förr och hur samma plats ser ut nu; ofta exemplifierat med en äldre bild före ”stadssaneringen” och en nytagen bild av författaren till boken. 

Jämförelserna är kraftfulla och i de fall som en levande, mänsklig miljö har ersatts med kalla betongkomplex eller rivningstomter är jämförelserna deprimerande.

Det finns många bra exempel där jämförelsen mellan då och nu har gjorts på film. Dokumentärfilmaren Anders Wahlgren (Wahlgrens webbplats) har gjort flera filmer om centrumomvandlingarna i storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö, men även om de hårdhänta rivningarna i andra mindre städer och samhällen.

Med internet och sajter som YouTube är det möjligt för alla som har intresset och kunskapen att skapa filmer om kontrasten mellan då och nu. En kreativ film är gjord av YouTube-användaren Karl-Erik Tallmo.  Han använder vykort för att visa hur det såg ut förr. Vykortet kommenteras och därefter tar han bort bilden – dagens vy över samma plats blir synlig.

.

YouTube-filmen finns även inbäddad i en bloggpost som skrivits av Tallmo:  Karlskoga: stadsbilden förr och nu.

Bilden högst upp i bloggposten är från en tid när stadshuset-hotellet med byggår 1939-40 inte var så gammalt. Kommunen flyttade några årtionden senare från byggnaden. Den öppna fasaden mot torget fylldes vid en senare ombyggnad. 2018 ser huset ut så här:

Gamla stadshuset-stadshotellet är numera Hotell Alfred Nobel.

Den gamla bilden har publicerats av Riksantikvarieämbetet (länk).

Invigning av Rådhusgatan i Nässjö 23/8 2013

Resepraktikan hamnar ibland under sina resor omkring i Sverige på olika typer av arrangemang.

Resepraktikan hade ingen bas i Nässjö när den ombyggda Rådhusgatan invigdes i augusti 2013. Resepraktikan hade vägarna förbi och kunde lyssna på dåvarande kommunalrådet Bo Zander samt smaka på en kostnadsfri bit prinsesstårta.

Bo Zander inviger den nya gågatan.

Flaggan med texten "Folkfesten" får kanske läsaren av bloggen att dra slutsatsen att invigningen var en del av Nässjös årliga folkfest. Invigningen skulle nog snarast ses som en "förfest" till den egentliga Folkfesten, som firades först i september.

Det bjöds på kaffe med prinsesstårta.

Stadsvandring i Nässjö 2018

Föreningen Allt-Tid Småland anordnade den 3/3 2018 en turism- och besöksmässa på kulturhuset Pigalle i Nässjö (mässprogrammet i PDF-format).

En programpunkt under mässan var en stadsvandring med förre stadsarkitekten Meier Andersson. Ett tjugofemtal stadshistoriskt intresserade samlades vid kulturhuset för en drygt timmeslång promenad i centrum.

Första stopp var vid Erik Grates skulptur Silvatica på Esplanaden mellan järnvägsstationen och Stortorget. Här förmedlade Andersson grundläggande fakta om Nässjö. Staden kan tacka bygget av Södra stambanan för sin existens. Sträckan Malmö – Falköping knöts samman i Nässjö och invigdes 1864.

Promenaden fortsatte via Stortorget (med kort paus vid bysten av bandylegenden Nicke Bergström) och nuvarande gågatan till Myggans plats. Vid minnesskulpturen över stadens berömde son Uno "Myggan" Ericsson berättade Meier Andersson historien om hur Storgatan byggdes om till gågata efter samråd med butiksägarna längs gatan. Gågatan fick sin nuvarande avslutning några år senare då McDonalds byggde en restaurang tvärs över gatan till köpcentrat Fenix. Företaget bekostade även bygget av det lilla torget som utgör Myggans plats. McDonalds lämnade dock Nässjö för några år sedan.

Därefter lämnade sällskapet Nässjös innersta centrum längs Storgatan. Gruppen stannade vid gamla posthuset, där det finns en plakett till minne av den stora stadsbranden 1892. Då brann stora delar av norra Nässjö upp.

Nästa stopp var vid den numera privatägda, gula villan på Prästgatan 9 som ursprungligen byggdes av det för Nässjös utveckling viktiga paret Carl Peterson och Maria Malmberg. Paret Peterson/ Malmberg bekostade bland annat bygget av det ståtliga rådhuset/ stadshuset vid Stortorget. Rådhuset stod färdig 1914, lagom till att Nässjö fick stadsrättigheter.

Vid stadshuset upprepade Meier Andersson rådet, att vid stadsvandringar ska man gärna fästa blicken högre upp än skyltfönstren på markplanet. Tittar man tillräckligt högt upp på rådhusets torn blir man då varse om att murbruket är ljusare högst upp. Detta beror på en sentida renovering av tornets tak. Vid renoveringen passade hantverkarna på att även reparera bortfallet murbruk, men valet föll på en ljusare variant än som använts vid tidigare arbeten. Därför blev övre delen av tornet ljusare än stadshusets övriga delar.

Som avslutning: Vad kan, enligt Meier Andersson,  Nässjöbon förmedla som en extra fin sevärdhet under kort- och långväga gästers besök i centrum?

Stadens ursprungliga rutnätsplan är ett mycket bra exempel på den stadsbyggnadsfilosofi som utvecklades i samband med de stora järnvägsbyggena i Sverige. I detta rutnät framträder särskilt den axel som utgår från järnvägsstationen, som fortsätter längs Esplanaden, Stortorget samt kulturhuset Pigalle, för att avslutas i stadsparken vid Ingsbergssjön.