Resepraktikans blogg

Ett och annat

Sida 2 av 5

En fredagsvandring genom Almedalen under politikerveckan 2017

När Almedalsveckan 2018 kör igång kan det vara av intresse med en liten bloggpost från slutspurten av förra årets vecka. 2017 avslutades Almedalen med Moderaternas dag.

Resepraktikan besökte Gotland sommaren 2017. Färjan från Oskarshamn med en av reportrarna anlände till Visby mycket tidigt på fredagsmorgonen. Reportern dokumenterade den sovande medeltidsstaden. Efterhand vaknade olika samhällssektorer till liv och vid niotiden var aktiviteterna igång.

Almedalsveckan lär som det heter ”peaka” på tisdagen och en del besökare börjar redan ge sig av under onsdagen. Fredagen kändes som en eftersläntrarnas dag.

Resepraktikans två reportrar gick senare på dagen och lyssnade på Anna Kinberg Batras sista Almedalstal som moderat partiledare.

Anna Kinberg Batra håller tal i Almedalen 2017.

Under talet stod Nordiska Motståndsrörelsen långt från talarpodiet med sina fanor. Ett antal dialog- och säkerhetspoliser såg till att inget skulle störa Kinberg Batras tal.

Nordiska Motståndsrörelsen under Kinberg Batras tal.

Resepraktikans redaktion tog sig en kaffe på bibliotekets café. Från positionen på några parkbänkar utanför byggnaden kunde de följa både partiledartalet och några av mediebolagens direktrapporteringar om samma tal.

Direktsändning under partiledartalet.

Bara några timmar senare var politikerveckan närmast som bortblåst. Almedalen och centrala Visby började återta sin identitet som sommar- och turiststad.

Riksmedierna var snabba med att packa ihop.

I den nu återställda sommarstaden fick Resepraktikan syn på en reklamskylt om en app om Olof Palmes Almedalen.

Reklam för app om Olof Palme och Almedalen.

Mobilappen laddades ner, men den gav ett bistert besked:

Appen Olof Palme i Almedalen har slutat fungera.

Almedalsveckan var definitivt över för den här gången.

Ett oväntat möte utanför Coop i Bengtsfors

Resepraktikan har tidigare skrivit om hur historier kan närmast slumpmässigt skapas i berättarens sinne: Besökare på Bergvik köpcenter i Karlstad med likartade hemresor. En snarlik historia skapades ett år tidigare med Bengtsfors som avslutande plats för historien.

Jag hade anlänt till Bengtsfors under eftermiddagen, checkat in på STF:s vandrarhem och strosade nu omkring i centrum i väntan på att klockan skulle bli 19.00. En inköpt biobiljett till filmen Valerian and the City of a Thousand Planets låg fint vikt i min plånbok.

Inför-bion-promenaden hade lett ända bort till kommunens turistbyrå och tiden började rinna ut; återvändandet till biografen fick genomföras småjoggandes.

Utanför Coop igångsattes och avrundades plötsligt en historia på grund av en stillastående person vid ingången till butiken. Där stod en bekantskap från gårdagen. Jag joggade fram och konstaterade vänligt att: ”Så ses vi igen!”

Mannen i fyrtiofemårsåldern tittade skeptiskt på mig, han kände helt enkelt inte igen mig. Jag fick därför återberätta gårdagens händelser och då klarnade blicken, som kompletterades med en igenkännande nick.

Kvällen innan hade jag rullat in på MacDonalds i Säffle, parkerat bilen med avsikt att äta och dricka något innan dagen skulle avslutas på pensionatet Villa Billerud – en mycket stilig disponentbostad från sent 50-tal.

Dagen hade varit mycket varm, flera kunder var – trots att det var svalt i restaurangen – svettigt rosenkindade medan de väntade på sina beställningar. Det blev min tur och praktikanten i kassan fick problem med att hantera mitt kontantköp. Högre chef tillkallades, vilket inte löste det faktiska problemet:  Det fanns inte tillräckligt med tjugolappar eller mynt i kassorna.

Då trädde en annan väntande kund in på scenen. Ur bröstfickan på den kortärmade skjortan plockade han fram en mycket tjock sedelrulle. Rullen innehöll papperspengar av alla möjliga valörer och ur rullen skalade han av ett par sedlar i mindre valörer som byttes mot värdefullare papperslappar.

Praktikanten kunde ge tillbaka mina pengar;  jag kunde sätta mig ner med min hamburgarmåltid; mannen med sedelbunten kunde leverera milkshakes till frun/ sambon och tonårssonen som satt vid ett bord i närheten. Med maten uppäten lämnade jag restaurangen och den milkshakedrickande familjen åt glömskan. Men de skulle återkomma i mitt sinne.

I Bengtsfors var endast mannen synlig, antagligen handlade övriga familjen i butiken. Vi växlade ytterligare några ord och önskade varandra lycka till på den fortsatta färden. 

Snabbt tillbaka till Odéon Bio & Teater. Filmen var trots spektakulära visuella effekter något av en besvikelse.

// Not till fotografiet ovan: Bilden visar centrala Bengtsfors. Coop Konsum finns i den bakre betongkartongen. //

Hur förvaltas traditionen om Örebro – Nora som Sveriges första moderna järnvägslinje?

När järnvägsnostalgiker kliver av tåget i Örebro är sannolikheten stor att de tar och hälsar på bysten av tågpionjären Eugen von Rosen framför stationsbyggnaden.

Eugen von Rosen framför Örebro Centralstation

von Rosen kämpade för att få Sverige att ta till sig de nya spårbundna innovationerna från kontinenten. Det blev inte mycket av von Rosens storslagna planer för ett privatfinansierat stambanenät i Sverige, men hans idéer förverkligades till viss del genom de stora statliga satsningarna på 1850-talet och framåt.

Det var dock två privata initiativ i samverkan som kom att bygga den första, moderna järnvägen. Köping – Hult Järnväg (KHJ) tänkte binda samman sjötransporterna på Mälaren och Vänern med en järnvägsförbindelse från Köping vid Mälaren till Hult, en liten ort söder om Kristinehamn. Ett parallellt projekt tänkte förbättra transporterna mellan Nora och Örebro med en hästdragen järnväg.

KHJ:s planer realiserades bara till ungefär hälften med en utbyggd järnväg från Örebro via Ervalla, Frövi, Arboga till Köping. Statens Västra stambana gjorde en linje mellan Örebro och Hult överflödig. Med KHJ:s bygge av lokdriven bana reviderade det andra initiativet sina planer och koordinerade sitt projekt med KHJ. De byggde en lokdriven anslutning till KHJ i Ervalla. Den reviderade järnvägen fick namnet Nora-Ervalla Järnväg (NEJ).

Premiärtåget tuffade mellan Örebro och Nora den 5 juni 1856.

Det känns lite vemodigt, att trots att järnvägen finns kvar mellan Örebro och Nora så drivs det ingen reguljär passagerartrafik mellan städerna. Vill man åka till slutstationen för den första tågförbindelsen får man snällt kliva på länstrafikens komfortabla bussar (eller välja något annat icke-rälsbaserat transportalternativ) för att komma till Nora.

I Nora vårdas minnet av järnvägsepoken ömt. Den mycket aktiva föreningen Nora Bergslags Veteran-Jernväg (NBVJ) har närmare 200 fordon och vagnar i sin ägo. På sommaren trafikeras olika stationer kring Nora med både rälsbuss och ånglok. Enligt föreningens webbplats finns även viljan till att åter börja trafikera banan ända bort till Bofors!

Nora station med NBVJ:s vagnpark till vänster och bussen till Örebro till höger.

Läs mer om Örebro Centralstation och Nora station på Resepraktikan.

Källa: Historiskt.nu om NEJ, Historiskt.nu om KHJ

Anlända till Hallsberg med tåg. Lämna Hallsberg med buss.

Hallsberg är en av de viktigaste järnvägsknutarna i Sverige. Stationens betydelse förstärks av Sveriges största rangerbangård väster om själva stationen.

Resepraktikan dokumenterade rangerbangården från ett X2000-tåg som anlände från väster. Likt för många andra passagerare skedde ett byte i Hallsberg. Olikt många andra passagerare skedde detta byte inte till tåg utan till buss. Det var länge sedan det gick tåg till Askersund.

Videoinnehåll: Tåget anländer till Hallsberg. Fyra minuter med non-stop rangerbangårdaction.

Hallsbergs rangerbangård och järnvägsstation.

Det gavs några minuter till byte till Askersundsbussen. Nästa video börjar när bussen börjat åka parallellt med rangerbangården. Nu går färden mot väster.

Hallsberg stations rangerbangård sedd från ett bussfönster.

Det förekommer stora ombyggnadsarbeten i båda filmerna. Ombyggnaderna ska leda till ytterligare kapacitetshöjningar för stationen. Läs mer om Hallsbergs station på Resepraktikan.

Sevärdheter och hemmablindhet: Exemplet John Ericsson-monumentet

Hemmablindhet är ett intressant fenomen i relation till sevärdheter och utflyktsmål i ens hemtrakter. Om man inte är engagerad i hembygdsföreningens eller andra lokalt orienterade organisationers aktiviteter är det inte helt ovanligt att man inte besöker – eller ens känner till – sevärdheter i närområdet.

Medan man har stenkoll på varenda domarring och nerlagd hytta i området som man valt för semestern eller expeditionen, kan även den av Svenska turistföreningen uppmärksammade sevärdheten av riksintresse i den egna hemstaden förbli obesökt år efter år. Detta fenomen kan beskrivas som turistisk hemmablindhet.

Resepraktikan besökte Hällefors i Örebro län under sommaren 2018. Några veckor tidigare hade Resepraktikan rest runt i Värmland och bland annat besökt Filipstad. En av de inplanerade sevärdheterna var John Ericsson-monumentet på stadens kyrkogård. Monumentet ingår i turistens bör-ses-platser under ett Filipstadsbesök.

Det blev därmed ett kärt igenkännande när Resepraktikans reporter fick syn på en tallrik med John Ericsson-monumentmotiv (se bilden ovan) på en liten garageloppis i Hällefors. Tallriken ingick i en av otaliga stadsserier som tillverkades av Gustavsberg på 1970- och 80-talen.

Hällefors och Filipstad ligger i olika län, med olika centralorter: Örebro och Karlstad, men samhällena ligger nära varandra rent geografiskt. Resepraktikans reporter frågade därför loppisägarinnan om hon själv besökt monumentet i Filipstad. ”Nej”, svarade hon lite förläget, ”vi åker ganska ofta till Filipstad, men monumentet har jag aldrig sett”.

Så fick Resepraktikan  uppleva ett fall av turistisk hemmablindhet även i Bergslagen.

Läs mer om John Ericsson-monumentet på Resepraktikan.

En film om resrutten under resan till Örebro län 2018

Värmlandsexpeditionerna följdes upp med en resa till Örebro län. Denna resa genomfördes under tre intensiva dagar i mitten av juni under helt andra väderförutsättningar än de tropiska Värmlandsturerna. Vädret var bra till en början, men försämrades kontinuerligt till att sluta i hällregn med åtta-niogradig temperatur.

I videon nedanför demonstreras hur resan utvecklades. Tillsammans med andra Värmlandsexpeditionen (Karlskoga, Degerfors, Laxå) besöktes samtliga kommuner i länet utom Lindesberg.

Länstrafiken i Örebro erbjuder likt Värmlandstrafiken 1- och 3-dagars periodkort för resenärer som reser intensivt över stora områden under kort tid. Länskortet innefattar hela länet samt ett par städer och samhällen i angränsande län. Ludvika är en sådan ”bonusort” i Dalarnas län. Resepraktikan kunde därmed åka tåg till staden med länskortet.

Besökare på Bergvik köpcenter i Karlstad med likartade hemresor

Bergvik är det stora externa köpcentrat i Karlstad. Det ligger väster om centrum längs E18 vid Bergviksmotet, där väg 61 och 62 svänger av mot Arvika respektive Munkfors.

Resepraktikans reporters mobilladdare gick sönder under dagen och det blev bråttom att hitta en ny. Klockan var sju, butikerna i centrala Karlstad hade stängt, men specialbutikerna på Bergvik höll öppet till klockan 20. Reporten tog lokalbussen till Bergvik och kunde strax innan åtta hitta en laddare som passade mobilen.

Med inköpt mobilladdare gavs möjlighet att strosa omkring och bekanta sig med köpcentrat. Bergvik hade blivit utsedd av researchföretaget GFK Sverige till ”Årets köpcentrum 2018”, vilket centrat självklart inte missade att berätta för sina besökare.

Det hade varit en hektisk dag, reportern hade inte ätit sedan frukost. Klockan var nu efter åtta och de flesta restaurangerna hade likt butikerna stängt. Hamburgerrestaurangen Max höll öppet en timme till. Utanför restaurangen fanns en uteservering där den nedgående solen fortfarande såg till att hålla en hög temperatur för kvällsgästerna.

Men innan hamburgermåltiden tog reportern en fotopromenad till andra delar av handelsområdet, framför allt IKEA. Fotopromenaden ledde bland annat till en kortare film som visas nedan.

Efter måltiden blev det dags att bege sig av hemåt till vandrarhemmet på det gamla regementet uppe på Kasernhöjden. Vid busshållplatsen utanför ICA Maxi väntade några personer som var bekanta för reportern.

Där stod en arabisktalande kvinna med rullator tillsammans med sin vuxna dotter. Denna familjerelation hade reportern funderat på när han knappt en timme tidigare hade mött dem på den lilla sträckan under kraftledningarna mellan Bergviks huvudbyggnad och IKEA:s varuhus (kraftledningarna finns med i filmen ovan). Då hade de varit i sällskap med en man som reportern hade antagit vara pappan i familjen. Denna familj hade varit högtidligt klädd och hade varit på ett mycket gott humör, vilket även hade höjt stämningen hos reporten. Vid busshållplatsen hade pappan försvunnit, men inte kvinnornas goda humör.

Bakom de arabiska kvinnorna väntade en medelålders man med vad reportern antog vara hans två döttrar i 6-7 årsåldern. Denna trio hade reportern lagt märke till då han väntade på restaurangen att ”originalmålet” skulle tillagas. Pappan och flickorna hade ätit vid ett bord där reporten inväntade sin order. Nu klev de ombord på samma buss som mor-och-dotter.

Det som förenade de två sällskapen var minnet av dem i reporterns sinne. Utanför reporterns minne utgjorde de delar av den löst sammanhållna gruppen av busspassagerare.

Redan under resan började minnet av de andra passagerarna blekna i reporterns sinne, men så tryckte någon på stoppknappen — bussen stannade och de båda sällskapen klev av vid samma hållplats. Mor-och-dotter gick till höger, medan far-och-döttrar gick till vänster.

Ingenting, varken vid ombord- aller avstigandet, indikerade att de båda sällskapen kände varandra sedan tidigare.

Resepraktikans reporter klev inte av på denna hållplats. Det var ännu några stopp kvar innan det gamla regementets mäktiga kaserner skulle torna upp sig ovanför den värmländska huvudstaden.

Andra expeditionen till Värmland 2018

Den första expeditionen till Värmland i maj 2018 hann inte med att besöka samtliga inplanerade kommuner i länet.

En andra expedition organiserades för att slutföra projektet. Denna resa var kortare och genomfördes under två dagar i juni.

Under denna expedition besöktes Filipstad, Munkfors, Forshaga och Storfors. Utöver dessa kommuner besöktes även Värmlandskommunerna Karlskoga och Degerfors i Örebro län.  Expeditionen avslutades i Laxå.

Övernattning skedde i Kristinehamn på vandrarhemmet Krongården, på gamla A9, i en av det nedlagda regementets kaserner.

På vägen till fotografering av omtalad skylt i Nässjö

På Resepraktikan finns en post om en byggnad som ursprungligen restes som fabriksbyggnad för den på sin tid framstående textilfabriken Rang.

Denna fabrik klarade likt större delen av den svenska textilbranschen inte av konkurrensen från låglöneländer. Fabrikskomplexet togs över av Nässjö kommun.

2018 beslöt sig kommunen för att byta ut de gamla skyltarna till nyare. Tyvärr gick något fel i hanteringskedjan – en skylt kom på plats, men med ett okänt kommunnamn: Näjssö. Felet upptäcktes strax efter uppsättningen och en korrekt skylt sattes upp.

Resepraktikan beslöt sig för att ta en titt på den nya skylten, samt att fotografera densamma. Vägen till förvaltningsbyggnaden var dock inte helt händelselös.

En fridsam fredagseftermiddag i Laxå med Lövgrens

Laxå är en järnvägsknut längs Västra Stambanan. Många tåg svischar numera förbi utan att stanna, vilket innebär att det är mindre rörelse kring stationen än i grannkommunen Hallsberg.

En mycket varm fredagseftermiddag vid torget i Laxå i juni 2018 kändes stambanan och dess stressade resenärer långt borta. Resepraktikans reporter köpte en glass i en improviserad glasskiosk i ingången till den stängda turistinformationen, satte sig ner och betraktade vad som hände på torget.

En anmärkningsvärd sevärdhet i Laxå är vattentornet, vilket framhävs i videoklippet ovan. Vattentornets ufofuturistiska form från 1961 är så säreget att den valdes ut som ett av 83 torn i Ebert Ohlssons och Kenneth M Perssons bok Svenska vattentorn (2002). Läs mer om tornet på Resepraktikan.

Eftermiddagen var stillsam och medan reportern åt glass i skuggan spelade turistinformationen/ glasskiosken/ biljardhallen dansbandsorkestern Claes Lövgrens skiva Vägen hem (2016).

Skivan är dansant och medryckande och hos Resepraktikan föddes en förhoppning om att orkestern kanske skulle spela på populära Vallsjöbaden utanför Sävsjö senare under sommaren. Denna fromma förhoppning grusades mycket brutalt då det visade sig att Claes Lövgrens, numera sedan bandnamnsbytet endast Lövgrens, hade spelat på Vallsjöbaden den 6 juni, det vill säga två dagar innan den fridsamma fredagen i Laxå!

Lyssna på Lövgrens på Spotify:

« Äldre inlägg Nyare inlägg »