Michael Masoliver Stockholm gata för gata. En guide till brotten-böckerna-filmerna-musiken-personerna

Ordalaget bokförlag 2012, Fjärde tryckningen 2017, 240 sidor ISBN:978-91-7469-026-2

I det intresseväckande förordet presenterar Michael Masoliver tankarna bakom skrivandet av denna bok. Som stockholmare har han sen barnsben insupit mängder med berättelser om platser och händelser i stan. ”Så en dag bestämde jag mig för att nedteckna hela rasket. . . . Resultatet håller du just nu i din hand: ett personligt urval av de bästa berättelserna om min hemstad Stockholm”.

Denna guidebok i behändigt format innehåller 650 mer eller mindre kända adresser i stan. Rubriken är dock något missvisande för boken är inte upplagd gata för gata i nummerordning utan gatorna kommer i alfabetisk ordning i de olika stadsdelarna. Sex stadsdelar beskrivs och boken avslutas med ett bra register och referenser. Illustrationerna är rikliga med omväxlande foton, affischer, teckningar från förr och nutid. Varje stadsdel börjar med en överskådlig karta.

Personligen har jag vandrat på gatorna i stan sen sexårsåldern, tittat på hustak, fasader, portaler och fönster och känner till stan riktigt bra. För mig som Stockholmsguide är det en guldgruva att hitta nya platser där någon kändis har bott, författare haft sin skrivarlya eller någon film spelats in.

Det är bra med förslag till promenadväg. Jag går en av promenaderna, den i gamla stan, som inleder boken och börjar vid T-station Gamla stan. Stannar till vid varje plats och läser de informativa, lättlästa texterna. Masoliver berättar om 68 platser i Gamla stan och 15 av dem handlar om Bellman, 10 finns längs den föreslagna promenadvägen. Fem av platserna, markerade med en mikrofon (vilket betyder musik), har avsnitt ur Fredmans epistlar citerade.

Eftersom platserna är beskrivna enligt gatorna i alfabetisk ordning blir det ett väldigt bläddrande i boken. Jag blev också nyfiken på närliggande platser så denna promenad tog flera timmar. När jag tittade på den enda runstenen som finns i staden blev jag fundersam på Masolivers förklaring till kanonröret i hörnet Prästgatan/Kåkbrinken. Ingen vet när runstenen murades in som del i den medeltida husgrunden, men när huset byggdes om på 1600-talet satte man dit kanonröret som skydd för själva hörnet, för svängande kärror och vagnar, inte som skydd för runstenen.

Nu återstår för min del fem stadsdelar att vandra med Masolivers bok i handen. Jag rekommenderar både stockholmare och besökare att göra detsamma.