Resepraktikans blogg

Ett och annat

Etikett: Hässleholm

Domedagen från Norrköping: Den blomstertid nu kommer

Hur påverkas våra personliga liv och tillkortakommanden när vårt samhälle drabbas av en plötslig katastrof? Förändras vi drastiskt till någon annan i prövningens stund, eller förblir vi oss själva även under katastrofen? Kan olyckan rent av ge oss en andra chans?

Dessa frågeställningar följer biobesökaren i filmkollektivet Crazy Pictures efterlängtade långfilmsdebut Den blomstertid nu kommer. Projektet inleddes för tio år sedan. Filmen hade premiär under midsommar 2018.

För att ge publiken tillräckligt med underlag för att reflektera över frågeställningarna inleds filmen med en 25 minuter lång tillbakablick. Här berättas huvudrollsinnehavarnas smärtsamma historier om varför de inte har varit i kontakt med varandra, eller ens försökt återuppta kontakten under de över tio år som passerat fram till katastrofen.

Under de mellanliggande åren har huvudpersonen Alex, en introvert yngling, blivit en internationellt framgångsrik musiker. Anna, hans ungdomskärlek med Stockholmsbakgrund, lämnade tillfälligt den östgötska landsbygden, men återvände och bildade familj med en militär. Alex’ far blev kvar i stugan efter att både fru och son lämnat honom. Han fortsatte sitt arbete som civilanställd inom försvaret med ansvar för en vital transformatorcentral i ett bergrum utanför Norrköping.

Filmen griper tag i åskådaren, men ibland känns det som att filmen drar åt lite olika håll. Detta kan bero på att den kollektiva ledningsgruppen i filmteamet medvetet inkluderat – utöver sig själva – även bland annat skådespelare i skapandeprocessen. Spretigheten kan även bero på att projektet har dragit ut på tiden i så många år.

Med lång produktionstid finns en överhängande risk att vissa tidiga beslut blir kvar i filmen, även om filmens handling och utförande efter hand har tagit helt nya vägar. De ursprungliga idéerna är som gamla upptrampade stigar, till vilka den övriga filmen måste ta hänsyn.

Ett jämförbart, nästan lika mångårigt, filmprojekt är finska sci-fi-komedin Star Wreck: In the Pirkinning (2005) Wikipedialänk.  Båda filmerna kännetecknas av mycket hög teknisk kvalitet i sina specialeffekter. Filmerna har Hollywood som referenspunkt snarare än de egna nationella fimtraditionerna, men i båda filmerna råder trots det en omisskänlig nationell ton.

Den nationella tonen i Den blomstertid nu kommer framträder bland annat i den brist på vilja och förmåga att lösa hotande relationskatastrofer helt enkelt genom att prata med varandra. 

Under filmen slogs jag av att det togs upp tydliga teman från författaren Lars Wilderängs olika romanserier. Detta har även uppmärksammats av Wilderäng själv på hans blogg Cornucopia? Evig tillväxt i en ändlig värld?

Hur går det då med huvudpersonernas utveckling och inbördes relationer? Ändras de som människor till något bättre eller sämre? Eller förblir de sig själva, trots att världen faller samman runt omkring dem?

Tillfället gör tjuven, sägs det. Tillfället ger möjlighet till förändring, men dessa möjligheter förverkligas på sådant sätt, att när livet börjar återvända till det normala igen efter katastrofen har den lilla porten för förändringar slagits igen. Den av katastrofen blottade möjligheten till en andra chans och möjligheten till att rätta till oförrätter och missförstånd var trots allt kanske bara en illusion.

Resepraktikans reporter såg filmen på Parkbiograferna i Hässleholm. Tidigare under dagen hade reportern varit i Kristianstad. Det fanns en lucka på några timmar innan nattåget skulle avgå mot Stockholm/ Västerås. Det var väl använda timmar.

Samtal ut i tomma intet på Snälltåget mot Stockholm

Resenärer på Snälltåget mellan Malmö och Stockholm möts av käcka uppmaningar på passagerarsätenas nackskydd.

Käck uppmaning till Snälltågets passagerare.

Ska man följa uppmaningarna eller inte?

Nåväl, jag testar…

Snälltåget på väg norrut.

… men vem ska jag prata med?

Ok, var är jag? Hässleholm nästa!

Tåget saktar in på Hässleholm C