Resepraktikans blogg

Ett och annat

Etikett: stockholm

100 balla ställen i Stockholm, guidebok av Valle Westesson

Valle Westesson 100 Balla Ställen i Stockholm, 2015, Roos & Tegnér, 269 sidor + karta

Westessons guidebok skiljer sig från de flesta guideböcker på många vis. Det lilla formatet, de mjuka pärmarna och att den väger litet gör att man gärna har den med sig när man ska på upptäcktsfärd till troligen obesökta platser i Stockholm och dess omgivningar.

Boken är indelad i fem avdelningar: Kuriotiska ställen, Historiska ställen, Märkliga ställen, Coola ställen och Vackra ställen. Som stockholmsguide hittade jag drygt 20 ställen som jag inte hade besökt hittills. Det är kul och lättsamt att läsa Westessons texter med utvikningar till allt mellan himmel och jord. Ordvalet vänder sig kanske till en yngre publik och speciellt musik- och filmälskare får bekanta sig med många intressanta adresser.

Några exempel:

Första avdelningen, sid 7 är ”perfekt för den som gillar att impa på omvärlden med onödig kunskap”. Där hittar man bland annat Folkets fängelse, ”Lejonkulan” sid 18, Meyerateljéerna sid 22 ”Kulturhuset i Vasastan”, Björn Ulvaeus villa ”Från A(BBA) till (Egen) ö” på sid 41 och Skebokvarnsvägen 209 ”Ett barndomshem för en poet” på sid 80.

Bland platserna i avdelningen Historiska ställen kan jag rekommendera Beckholmen med underrubriken ”Tjärlekens ö”, sid 104. ”Det är en fin promenad att gå runt den nästan snitslade bana på Beckholmen idag. Utsikten över varvet och dockorna ger en känsla av kontakt med historien och dom århundraden då vi gick omkring och tuggade på restprodukter från skogsindustrin.”

Under en promenad i Gamla stan ska man inte missa Storkyrkobadet sid 164 med underrubriken ”Good and Bad”. ”Badet är inhyst i ett källarvalv från 1750. Men det var först tänkt som en tvättinrättning åt eleverna på Storkyrkoskolan” Idag är det öppet för allmänheten på kvällstid. Detta bad är ett av de balla ställena i avdelningen Märkliga ställen.

Avdelningen Coola ställen, sid 179. ”I detta kapitel tror jag du har störst chans att bli överraskad. finns det mycket. Det är hemliga höghus, nerlagda tågspår och rangliga backhoppningstorn. Det ger en känsla av upptäcktsresande och hitta nåt som inte borde vara där. Vet du inte vad du ska göra idag ska du bläddra här.”

Sista avdelningen heter Vackra ställen, sid 231.”passar utmärkt för den som vill ladda sina estetiska batterieri och klara sig genom fulheten som ständigt gör sig påmind” Här berättas om Marabouparken, Citykyrknas konditori, Skulpturerna i Västertorp, Vintervikens trädgård med underrubriken Sprängstoff för historienörden mm.

En kortvarig installation vid Konstfack i Stockholm

Resepraktikan dokumenterade under hösten 2017 olika verksamheter som bedrivs i Ericssons gamla fabriker vid Telefonplan i Midsommarkransen i södra Stockholm. Företag, myndigheter och andra offentliga verksamheter huserar numera i de gamla kontoren och tillverkningslokalerna.

Konstfack flyttade från Gärdet till Telefonplan i början på 2000-talet och dess verksamhet kan ses runtomkring på fabriksområdet. Som besökare kan man, om man vill, börja tolka företeelser på området som kopplade till konstskolan och/ eller fristående konstnärlig verksamhet. Det går att tillskriva en händelse, föremål eller perspektiv ett konstnärligt innehåll.

Plötsligt skapade omständigheterna en installation. Resepraktikan var på rätt plats vid rätt tid när en passerande sopbil producerade en visuell kommentar om den samtida, institutionella konstens värde: Är dagens konst skräp?

För en bråkdel av en sekund uppstod en kortvarig installation med denna frågeställning. Med ett viss mått av tur och påpasslighet kunde Resepraktikan dokumentera händelsen. ”Ögonblicksinstallationen” presenteras i fotografiet högst upp i denna bloggpost.

Läs mer om Konstfack på Resepraktikan.se

En resa från Stockholm genom Mälaren år 1782

Johan Fischerström. En resa från Stockholm genom Mälaren år 1782

Utgiven av Per Erik Wahlund. Bokförlaget Natur & Kulturs jul- och nyårshälsning 1962.

55 sidor, varav de 7 sista är välbehövliga ordförklaringar och noter. Omslaget visar en detalj av Charta öfver Mälaren 1739.

Utgivaren inleder med bakgrundsfakta om Johan Fischerström (1735-1796) som var en mycket produktiv och beläst skriftställare på 1700-talet. Fischerström var medlem av Vetenskapsakademien och andre sekreterare i Patriotiska sällskapet. ”med sin omfattande beläsenhet och sina encyklopediska ambitioner kunde han skriva om snart sagt vad som helst.” (sid. 8) Han påbörjade ett nationalekonomiskt uppslagsverk, där endast de fyra första banden som omfattade A (aborre) – C (Cypripedium, =guckusko) gavs ut. Dessa band kom att omfatta 2 300 sidor.

Resan genom Mälaren påbörjades den 30 augusti kl 6 på eftermiddagen när Fischerström steg ombord på en Torshällajakt vid Munkbron. De hade svårt att komma ut från kajen eftersom mängder av finnskutor lossade ved. Snart därefter konstaterade Fischerström att ”långsamt undsluppo vi lukten och åsynen av de stinkande reservoarer och de vidlyftigaste staplar av orenligheter, som årligen föröka sig och tillväxa hela strandvägen ifrån Kornhamn.” (sid. 11) 

”Vi hade ännu inte hunnit flyta förbi Riddarholmen, när de vackrastes perspektiv öppnade sig: grupper av stenhus från de översta av Södra bergen ända ned till sjön; jakter liggande å ena sidan lastade med lantmannavaror, å andra sidan med bergverksprodukter, att från Järnvågen utstyras till de avlägsnaste orter." (sid. 12)

Fischerström beskriver Kungshuset med sina tvenne torn, den kopparklädda Riddarkyrkan med sina spiror, S:ta Katarina som har det högsta läget och S:ta Maria. Han ser även S:t Niklas (Storkyrkan) som upplyfter sig mitt i staden med den tyska S:ta Gertrud i grannskapet. Till och med den ”väldiga Adolf Fredriks kyrka som uppreser sig med ett förnyat anseende — Längre bort det höga Observatorium, där irrstjärnornas rörelser avmätas, månars gång uträknas och kometernas kretsar utstakas. – Jämte allt detta lyste det fyrkantiga slottet dominerande över staden; Riddarhuset med sina dygder på taket; och rådhuset med sina besynnerliga flyglar.” (sid. 13)

Segeljakten passerar Strömsborg, han upptäcker det sköna Operahuset, invigt åt sånggudinnorne, beskådar de svarta tornen på den med segertecken i förra tider riktade Arsenalen (palatset Makalös) och skymtar Djurgårdsskogen vid horisonten.

”STOCKHOLM! Du som fått ditt läge där Mälarens friska bölja blandar sig med havets salta vågor. Du som ifrån några strödda fiskarekojor uppväxt till en stor och mäktig stad, ryktbar bland jordens väldigheter…. Måtte ära och dygd alltid uppliva dine invånare! Fred, lugn och ordning och skick blive städse de kännetecken som utmärka Sveriges huvudstad i alla landsändar!” (sid. 13)

En nutida stockholmsguide skulle jag inte kunna göra bättre reklam för staden, men skulle nog välja andra argument. Lyckan av att kunna beskriva en så vacker stad intill vattnet är dock densamma.

Efter diverse komplikationer lägger de till vid Långholmstullen, där skepparen måste anmäla att de ämnade sig till Torshälla. Fischerström hinner med att betrakta Glasbruket, Lasarettet, Kronobränneriet på Kungsholmen innan han ser porslinsfabriken Marieberg, som nyss med sin rival Rörstrand ingått den närmaste förening.

Fischerström beskriver jakten med besättning: skeppare, en matros och en gosse. Till huvudstaden hade den fraktat järn och kanoner och nu på hemväg var jakten lastad med spannmål, silltunnor täckta av en hop oberedda renhudar. Kajutan hade två fönster och en liten kakelugn varpå han kunde koka kaffe, hans ”käraste dryck, som så ofta muntrat mine sinnen och kommit mig att glömma livets besvärligheter” (sid 17).

Övriga resenärer bestod av en tobakshandlare, en trädgårdsmästare och en fiskare, samt  två kvinnor, varav den ena var så ung att hon inte brukade snus ännu. Färden fortsätter förbi Räkneholmen (Reimersholme), Lilla Hessingen och när de kom fram till Gamla Hessingen (Stora Essingen) för nattläger hade klockan blivit tio.

Den 31 augusti seglar de förbi Smedsslätten, ”lovar än till den mörka Björnholmen, än till den på fasta landet liggande Klubben, ett gammalt bekant näringsställe” (sid. 20). ”Den kala bergsträckning, över vilken Hägersten upphöjer sig, gav väl å ena sidan ingen fägnande utsikt; men å andra sidan upplivades vår åsyn av den vackra Fågelön och den behagliga Kranholmen. Längre bort syntes den täcka Kärsön, den lilla Kofsan, Högholmen och själva Lovön, Mälarens yppersta prydnad. Skogen bortskymde det svenska Versaille […] den röda flaggan, som syntes svävande över skogstopparne, vittnade om det höga herrskapets närvaro på Drottningholm” (sid. 20).

När vinden mojnar och seglen blir slaka låter Fischerström sig ros till holmen Ålgryte. Där botaniserar han i sann linnéansk anda och beskriver nyttan med fetknopp, och plockar med sig kvistar med häggbär och hallon. Kungshatt, Estspröten, Ekerön med kyrkan passerades och de seglade ut på Björkfjärden. De seglade hela natten och rundade Selaön. Klockan 11 den 1 september hördes en kanonad från Strängnäs: 128 skott lossades för den nyfödde prinsen. Sällskapet steg land.

Färden fortsatte ännu en natt. Alla satt på däck och berättade historier, en handlade om att det fanns en sjörå i Mälaren. ”En av sällskapet hade sett en sådan nymf mer än en gång. Hon liknade ett medelåldrigt fruntimmer, väl växt, högbröstad, hade stora ögon och långa mörkbruna hår som skylde hela ryggen, men nedantill en fiskstjärt” (sid. 41).

Sista dagen skiner solen men vinden är svag. Jakten varpas, det vill säga dras och släpas fram av gubbar på land ända in till Torshälla. Här skiljs Fischerström efter många bugningar, lyckönskningar, tacksägelser och komplimanger från hela reessällskapet och från ”min gode kapten, hr And. Ståhle, borgare och invånare i staden Torshälla, självägare av den jakt han berömligen förer och styrer” (s. 45).

”Så var nu min resa genom den sköna Mälarens farvatten för denna gången slutad; så hade jag äntligen fått närmare betrakta en god del av denna insjöns behagliga öppningar. I Frankrike och England hade en sådan sjö som Mälaren blivit oändeligen firad, i både bunden och obunden stil, av de vackraste snillen. I Sverige äro vi så känslolösa för det inhemska! Ingen beskrivning över den täckaste bland sjöar! Varföre har jag icke ledighet och förmåga att göra den?” (s.45)

Stad i bild – En stockholmskrönika 1860-1970

Stad i bild – En stockholmskrönika 1860-1970

Per Anders Fogelström

Albert Bonniers förlag 1970

Det är fortfarande vinter. Jag är i Småland och längtar litet till Stockholm och läser äldre  stockholmsböcker som inspiration inför kommande turistsäsong.

I Respraktikans omfattande bibliotek hittar jag Per Anders Fogelströms bok Stad i bild – en stockholmskrönika 1860-1970. Författaren skriver i förordet att många har frågat honom varför det inte finns några kartor i hans böcker. ”ja, kanske det. Men romaner är romaner och illustreras ganska sällan nu för tiden […] Samtliga bilder, utom den sista, har jag haft i mitt arkiv under skrivandet. En del av detta samlade bakgrundsmaterial har blivit denna bild-bok”.

Boken innehåller fem kapitel som är uppkallade efter Fogelströms fem romaner om Henning Nilsson och hans familj — men den egentliga huvudpersonen är nog staden själv. Genom att skildra staden sedd genom romanpersonernas ögon och upplevelser får vi nu, tack vare bild-boken, se Stockholm i förvandling under åren 1860-1970. Som stockholmsguide är boken en guldgruva.

Mina drömmars stad berättar om staden 1860-1880, Barn av sin stad täcker 1880-1900, Minns du den stad beskriver åren 1900-1925, I en förvandlad stad åren 1925- 1945 och med Stad i världen åren 1945-1968 är vi nästan framme vid vår tid, den stad jag minns som den såg ut i min barndom.

Fogelströms bibliotek med  stockholmslitteratur kom att omfatta över 100 hyllmeter. Han valde ut över 300 bilder ur sitt arkiv för denna bok. Det finns tre kartor i boken, Stockholms adresskalenders karta 1856, Stockholm på 1890-talet ur Ny plan för Stockholm samt Stockholmskarta från 1968.

Trappa upp och trappa ner

Trappa upp och trappa ner. Lena Kallenberg berättar om trapporna på Södermalm.

Illustratör Ingela Almgren
Stockholmia förlag 2015, 80 sidor ISBN 978-91-7031-273-1 

”Den som vandrat nedför en trappa på Söder i skymningen längtar aldrig efter hiss till himmelen”. Så står det på den lilla bokens baksida och det ger direkt anslaget för att bli nyfiken på boken.

Lena Kallenberg är söderbo och har författat ett 40-tal böcker och hon leder stadsvandringar. Ingela Almgren har illustrerat ett 20-tal faktaböcker.

Boken inleds med en kort beskrivning av Söder och av Stadsgården. Därefter följer ett uppslag för varje trappa, vänstersidan med text och högersidan med en illustration. Det är inalles 30 trappor. Boken avslutas med källor och lästips. Formatet på Kallenbergs bok är perfekt att ha med sig varje gång man ska till Söder. Texterna berättar inte enbart fakta om trapporna utan ger också platsens kulturhistoriska bakgrund.

Själv var jag söderbo i tio år och har gått många av trapporna, men ett par är helt obekanta för mig, trots att jag är auktoriserad stockholmsguide. Jag bodde nära Mosebacke trappor och varje gång jag skyndade nedför Götgatsbacken tittade jag upp mot Urvädersgränd och Bellmanshuset.  

Tyvärr hade jag flyttat innan boken kom ut, men nu har jag desto större anledning att med den i hand njuta av hur det ser ut idag och jämföra med Almgrens inspirerande konstverk. Varje sida är en upplevelse. Jag känner dofterna från förr, påminns om branden av Katarina kyrka 1991 som jag både hörde och såg. Almgren har verkligen förmågan att i bild levandegöra historien på söder som den beskrivs av Kallenberg.

Ute är det fortfarande litet snö och halt, men jag blir lycklig av att bläddra i boken och längtar till våren för att börja vandra. Egentligen behöver man inte ens gå ut, det räcker med att läsa boken och uppleva miljöerna.

Recension: Stockholm gata för gata

Michael Masoliver Stockholm gata för gata. En guide till brotten-böckerna-filmerna-musiken-personerna

Ordalaget bokförlag 2012, Fjärde tryckningen 2017, 240 sidor ISBN:978-91-7469-026-2

I det intresseväckande förordet presenterar Michael Masoliver tankarna bakom skrivandet av denna bok. Som stockholmare har han sen barnsben insupit mängder med berättelser om platser och händelser i stan. ”Så en dag bestämde jag mig för att nedteckna hela rasket. . . . Resultatet håller du just nu i din hand: ett personligt urval av de bästa berättelserna om min hemstad Stockholm”.

Denna guidebok i behändigt format innehåller 650 mer eller mindre kända adresser i stan. Rubriken är dock något missvisande för boken är inte upplagd gata för gata i nummerordning utan gatorna kommer i alfabetisk ordning i de olika stadsdelarna. Sex stadsdelar beskrivs och boken avslutas med ett bra register och referenser. Illustrationerna är rikliga med omväxlande foton, affischer, teckningar från förr och nutid. Varje stadsdel börjar med en överskådlig karta.

Personligen har jag vandrat på gatorna i stan sen sexårsåldern, tittat på hustak, fasader, portaler och fönster och känner till stan riktigt bra. För mig som Stockholmsguide är det en guldgruva att hitta nya platser där någon kändis har bott, författare haft sin skrivarlya eller någon film spelats in.

Det är bra med förslag till promenadväg. Jag går en av promenaderna, den i gamla stan, som inleder boken och börjar vid T-station Gamla stan. Stannar till vid varje plats och läser de informativa, lättlästa texterna. Masoliver berättar om 68 platser i Gamla stan och 15 av dem handlar om Bellman, 10 finns längs den föreslagna promenadvägen. Fem av platserna, markerade med en mikrofon (vilket betyder musik), har avsnitt ur Fredmans epistlar citerade.

Eftersom platserna är beskrivna enligt gatorna i alfabetisk ordning blir det ett väldigt bläddrande i boken. Jag blev också nyfiken på närliggande platser så denna promenad tog flera timmar. När jag tittade på den enda runstenen som finns i staden blev jag fundersam på Masolivers förklaring till kanonröret i hörnet Prästgatan/Kåkbrinken. Ingen vet när runstenen murades in som del i den medeltida husgrunden, men när huset byggdes om på 1600-talet satte man dit kanonröret som skydd för själva hörnet, för svängande kärror och vagnar, inte som skydd för runstenen.

Nu återstår för min del fem stadsdelar att vandra med Masolivers bok i handen. Jag rekommenderar både stockholmare och besökare att göra detsamma.