Resepraktikans blogg

Ett och annat

Etikett: Utö

Tre damer – tre dagar på Utö Dag 3: Gruvhål, Gruvmuseum, mera geologi och Utö kvarn

Detta är tredje delen i serien Tre damer – tre dagar på Utö. Läs även delarna Dag 1 och Dag 2

Vi åt en enkel, tidig frukost på balkongen med utsikt mot hamnen och havet. Sista dagen skulle vi ägna åt gruvperioden på ön. Eftersom det lilla gruvmuseet kombinerat med hembygdsgård öppnade först kl 11 fanns det tillräckligt med tid att vandra iväg tvärs över ön till Rävstavik. Det var en underbar promenad genom skogen till klippstranden med intressant geologi. Några tallar såg ut som små bonsaiträd. Här fanns en välordnad utsiktsplats. Förutom sittbänkar fanns det till och med sopsortering för skräp. Allt var rent och snyggt.

Strandgrytor vid Rävstavik

Järnmalmsfyndigheterna ligger mitt på ön i några smala, djupa stråk. Den djupaste gruvan gick ända ner till 215 meter. Malmbrytningen kan ha börjat redan på 1100-talet, storhetstiden var 1700- 1800-talen tills gruvorna stängdes 1879. Nu är gruvhålen vattenfyllda. Inne på  museet fanns det intressant information om både gruvdriften och livet på ön för gruvarbetarna, bönderna och fiskarna.

Efter en riklig brunch på Wärdshuset hade vi tid att gå upp på kvarnberget med Utö kvarn före hemresan. Waxholmsbolagets andra fartyg Silverpilen tog oss tillbaka till Årsta brygga. Kön till bussen var väldigt lång och bussen blev fullpackad. Det var söndag kväll och många skulle tillbaka till stan och värmen.

Tänk så mycket vi tre damer hann med på våra tre dagar.

Tre damer – tre dagar på Utö Dag 2: Geologidagen per cykel

Detta är andra delen i serien Tre damer – tre dagar på Utö. Läs även delarna Dag 1 och Dag 3

Efter en varm natt på vandrarhemmet och en riklig frukost på Wärdshuset hyrde vi cyklar nere vid hamnen. Riktigt gammaldags, hederliga treväxlade tantcyklar, utan handboms och med korg framtill. Vi hade med oss vatten och frukt förutom badkläder förstås.

Första stoppet blev Utö kyrka. Det var härligt att cykla i skuggan av träden omväxlande med soliga passager.

Mittersta delen av Utö köptes av Staten 1942 för att användas som skjutfält. Längs infarterna till militärområdena fanns det gott om skyltar men ingen av kartorna visade var man var, ingen röd prick ”du är här”. Jag hade läst på innan och visste att vägarna hade namn, men det fanns inga vägskyltar uppsatta.

Vi skulle till Stora Sand. Efter en brant utförsbacke kom vi fram till en bro – alltså var vi för långt söderut – bron till Ålö. Vi fick vända, dra cyklarna uppför och börja titta på alla informationsskyltarna längs vägen igen. Inte blev vi särskilt mycket klokare av det men vi chansade på en väg i rätt riktning och det visade sig vara den rätta vägen. Sista sträckan mot stranden var en ljuvlig, sandig stig och havet syntes i fonden.

Berghäll

Jag hade inhandlat häftet ”Vandring i urtiden” – geologisk guide på Utö och Ålö. Planen var att leta oss fram till alla platserna, vi lyckades med hälften. Förutom kvartsgångar, kalkstenar, klapperfält, leptiter, mängder av pegmatiter och diabasgångar hittade vi till jättegrytor och vackra, mjuka strandgrytor. Vi solade och badade innan vi drog iväg på cyklarna genom sanden. Det var både dumt och tungt. 

Vi kom verkligen i närkontakt med sanddynerna.  När vi skulle ut på riktiga vägen igen tog vi en genväg genom sanden och hamnade i ännu högre sanddyner. De var branta men tursamt nog  bevuxna med gräs och gles skog inåt land. Det var tungt och varmt, men vi klarade det.

Litorinahavets avlagringar av skalgrus missade vi för att ett åskväder drog in över ön och vi avstod från ytterligare avstickare.

Med darriga, cykelovana ben återlämnade vi cyklarna och intog en härlig måltid på Lilla Haket vid Hamnplan. Vackert serverad varmrökt lax på en bädd av sallad bestående av potatis, rödlök, rädisor, ärter.

Uttröttade som vi var blev det läggdags ganska tidigt.

Tre damer – tre dagar på Utö. Dag 1: Resan dit, Gruvbryggan med hamnen, Utö Wärdshus och bad

Detta är första delen i serien Tre damer – tre dagar på Utö. Läs även delarna Dag 2 och Dag 3

Varför Utö?

Det som lockade oss mest var öns spännande geologiska historia. Även historien om järnmalmsbrytningen från medeltiden till slutet på 1800-talet och därefter öns förvandling till sommarö för fastlänningar och turister intresserade oss.

I slutet på 1800-talet köptes hela ön av grosshandlare E.W. Lewin. Hans affärsidé var att förvandla gruvsamhället på Utö till ett sommarparadis. Det låg i tiden för dåtidens societet att tillbringa somrarna på en badort eller kurort vid kusten eller ute i skärgården.

Så vi åkte dit för att kolla!

Redan resan från Stockholm blev en upplevelse, då jag missade att vi skulle stiga av vid tunnelbanestationen Mariatorget och gå till Stockholm Södra. Nu var det extra mycket strul i trafiken eftersom pendeltågsstationen Stockholm City var avstängd på grund av rulltrappstrubbel. Skulle man söderut måste man byta till pendeln vid Södra station för att komma till Västerhaninge. Där tog vi bussen till Årsta brygga för vidare färd med Vaxholm II till Gruvbryggan på Utö. Vi hann med 30 sekunder tillgodo till pendeltåget och resten gick efter tidtabell.

Utö Wärdshus har flera logialternativ att erbjuda. Från vandrarhem, stuga, radhus till lyxboende. Jag hade bokat vandrarhemmet redan i februari. Efter incheckning bekantade vi oss med hamnområdet och Hamnplan. Där finns allt: turistbyrå, affärer, flera matställen, bageri, cykeluthyrning, minigolf och massor av turister att titta på. Öborna själva cyklar eller åker flakmoppe. Kul att se hur man fraktar varor eller sin respektive på flaket.

Flakmoppe

Det var varmt och vi vandrade till Barnens bad, en dryg kilometer norrut. Eftersom det var något svalare i vattnet än i luften så var vi mest i vattnet och njöt.

Hemåt, uppåt valde vi Lurgatan mot Wärdshuset och läste alla informationsskyltar om vem som bott där genom århundradena. Hasse Z hade köpt Lurgatan 5 och familjen bodde där på somrarna.

Före detta gruvarbetarstuga.

Överallt finns det bra informationsskyltar om alla sevärdheter och litet till. Extra trevliga är skyltarna som är ritade och skrivna av skoleleverna på ön.

Första dagen gav mersmak för nya upptäckter.