Bengtsfors EKA-parken

Dalslands kanal Bengtsfors

Intill Dalslands kanal i Bengtsfors har man efter flera års intensiv sanering byggt upp EKA-parken med miljörum bestående av utomhusutställning om omvandlingen av industriområdet till park. På terrasser mot kanalen kan man sitta och titta på passerande båtar. Det finns också en miniatyrkanal, där man kan öppna och stänga slussportar och låta en liten båt färdas längs kanalen.

På platsen hade den unge ingenjören Johan Rudolf Liljeqvist (1855-1930) planer på att utnyttja fallhöjden till att starta ett kraftverk och en industrianläggning. I brist på eget kapital skrev han till Alfred Nobel som fick förtroende för Liljeqvist och projektet kom igång. Kraftverkets turbiner kördes igång 1897 och produktion av bland annat nymodigheten el för trefasdrift. Flera industrier startades här genom åren. Efter nedläggningen behövde området saneras från bland annat kvicksilver och dioxiner. Detta  var landets största saneringsprojekt åren 2006-2008 och kostade 260 miljoner kronor.

Stor var Liljeqvists förvåning när han fick meddelande om att han tillsammans med Alfred Nobels nära vän Ragnar Sohlman var utsedd att verkställa Nobels testamente.

Portvaktstugan in till EKA, Liljeqvists Elektrotekniska Aktiebolag är flyttad till Gammelgården uppe på Majberget.

 

Fengersfors bruk & Not Quite

Fengersfors bruk - Not Quite

I likhet med många andra bruksorter har verksamheten i Fengersfors genomgått stora förändringar. Idag är platsen Dalslands tredje största turistmål, efter akvedukten i Håverud och herrgården Baldersnäs.

I slutet på 1700-talet anlades järnbruket Lisefors, vars verksamheten pågick fram till 1884. Då ägde Christer Sahlin bruket och verksamheten övergick från järn till trä. Sahlin anlade ett träsliperi och ett  pappersbruk 1892. Konkurrensen var hård och nya idéer behövdes. Efter flera konkurser övertogs bruket 1901 av Johan Fenger-Krog från Göteborg.

Den nye ägaren döpte om bruket till Fengersfors. 1913 började ett så kallat oceanpapper tillverkas, det är ett kraftigt papper i två skikt med asfaltsbeläggning emellan. Detta packpapper var fukt-och vattentåligt. Först i världen, mot slutet av 1940-talet, introducerades här en kontinuerlig kokprocess för pappersmassa enligt sulfatmetoden.

När pappersbruket lades ned 1978 blev konstnärskollektivet Not Quite hyresgäster i några av byggnaderna hos brukets ägare sedan 1969, AB Enderlein & Co. Not Quite driver bland annat café, butik, utställningsverksamhet och anordnar olika evenemang.

 

Fengersfors bruk: Maskinparken

Fengersfors bruk

Fengersfors bruksområde kan erbjuda något av intresse för de flesta. Industrihistoriskt intresserade kan särskilt glädja sig åt att det fortfarande finns många maskiner kvar från pappersbrukets dagar.

Gamla fabriker erbjuder ofta spännande miljöer att vandra omkring i och dokumentera med mobil och kamera. Ofta har fabrikens maskiner antingen sålts eller skrotats. I Fengersfors finns en hel del av maskinparken kvar.

Holmentornet Norrköping

Holmentornet Norrköping

Holmentornet utgör porten till Holmens före detta bruksområde som ingår i dagens Industrilandskapet. Tornbyggnaden kan dateras till 1629 då bottenvåningen byggdes efter ritningar av Hubert de Besche.

Byggnaden brändes delvis ner under de ryska härjningarna 1719. Huset byggdes upp igen med ett mindre torn 1735. Det nuvarande tornet stod färdigt 1750 med ritningar av Johan Georg Strubel.. Klockan är från 1735-års tillbyggnad.

Tidigare fanns Norrköpings turistbyrå i tornet, men den ligger sedan ett par år på en annan plats i Industrilandskapet.

Nässjö Gamla Rang

Nässjö Gamla Rang textilifabrik

Kvarteret Vipan är ett industrihistoriskt intressant kvarter i Nässjö. Här verkade under mer än ett halvt sekel textilfirman AB Rang. Under årens lopp byggde firman etappvis ut sin verksamhet.

Företaget grundades  1909 som AB Herrkonfektion, bytte därefter namn till AB Klädesfabriken, för att slutligen konsolideras som Rang. Första byggnaden från 1909 ritades av stadsingenjören Nils Christiansen. Fabriken expanderade 1923 längs Kyrkogatan med en byggnad ritad av byggmästaren John A Karlsson. 1936 förlängdes åter fabriken längs Kyrkogatan med en del ritad av Gustav Ruthér. Den karaktäristiska hörndelen med trapphuset tillkom 1950, ritad av arkitekt Berger vid Industribyrån i Stockholm.

Tekoindustrikrisen drabbade även Rang. 1967 tog verksamheten i kvarteret Vipan slut och det som fanns kvar av Rang flyttade till andra lokaler på Sörängsvägen. Kommunen tog över kvarteret och sedan dess har det bedrivits kommunal verksamhet här.

2018 inköpte kommunen en större och vackrare skylt för att ersätta den gamla skylten på hörndelen. Tyvärr hade något led under design, produktion och uppsättning missat att skylten var felstavad. Nu blev NÄJSSÖ-skylten riksbekant. Skylten plockades därefter snabbt ner.

Bildspelet av kvarteret Vipan togs 2017.

Simrishamn Kulturhuset Valfisken

Simrishamn Kulturhuset Valfisken

En besökare finner biblioteket tillsammans med ett galleri i Kulturhuset Valfisken, som fått namn efter kvarteret det ligger i. Kvarteret ligger längs Järnvägsgatan och ingången till kulturhuset ligger mittemot järnvägsstationen.

Tidigare låg här Simrishamns största industri AB Ehrnberg & Sons Läderfabrik. Läderfabriken grundades redan 1808 och var verksam till 1976.

Biblioteket fanns i lokaler som blev för små och opraktiska redan på 60-talet. En långvarig process sattes igång med att biblioteket och kulturhuset kunde invigas 1990. Den gamla fabriken revs 1988 för att ge plats åt den nya bebyggelsen; det enda som finns kvar är en gavel.

Stockholm Konstfack

Konstfack entré

Konstfacks historia började 1844 med grundandet av Söndags-Rit-skola för Handtverkare. Redan året därpå tog  Svenska Slöjdföreningen över verksamheten. Skolan  bytte namn till Svenska Slöjdföreningens skola.

Skolan kunde flytta in i nya lokaler på Mäster Samuelsgatan 1868. Verksamheten omorganiserades 1879 till Tekniska skolan.

1945 skedde en ny större omorganisation; skolan bytte namn till Konstfackskolan. I samband med efterkrigstidens stora rivningarna i centrala Stockholm hamnade Konstfackskolans lokaler i vägen för den nya tiden. Hela kvarteret Beridarebanan revs för att ge plats åt det nya Hötorgsområdet.

Konstfakskolan kompenserades med nya och för verksamheten bättre lokaler på Valhallavägen. Verksamheten påbörjades 1959. Skolan blev högskola 1978 och bytte namn till Konstfack 1993.

En ny flytt genomfördes 2004, då verksamheten flyttade till Ericssons tidigare lokaler på LM Ericssons väg 14 vid Telefonplan. Konstfack finns i byggnaden Lågkroppen, den del av fabrikskomplexet där det under Ericssontiden fanns matsalar, ritkontor och mekanisk tillverkning. Byggnaden uppfördes 1938-1939. Arkitekt var Ture Wennerholm.


Resepraktikan vandrade omkring på fabriksområdet hösten 2017. Plötsligt skapade omständigheterna en installation. Resepraktikan var på rätt plats vid rätt tid när en passerande sopbil producerade en visuell kommentar om den samtida, institutionella konstens värde: Är dagens konst skräp?

För en bråkdel av en sekund uppstod en kortvarig installation med denna frågeställning. Med ett viss mått av tur och påpasslighet kunde Resepraktikan dokumentera händelsen, som kan ses på bilden nedanför: Ögonblicksinstallation vid Konstfack, Telefonplan Stockholm

Vänersborg A.F. Carlssons Skofabrik

Carlssons skofabrik Vänersborg

A.F. Carlssons Skofabrik var under sin storhetstid en av Nordens största skofabriker, känd för bland annat varumärket Merkur.

Anders Fredrik Carlsson (1835 – 1907) började skotillverkning i mindre skala 1860, men expanderade och byggde på 1870-talet upp en mycket modern fabrik. Företaget leddes sedan av andra och tredje generationen Carlsson.

Efter andra världskriget blev det allt svårare för svenska skoproducenter att klara konkurrens från skotillverkare med lägre lönekostnader i södra Europa. Skofabriken lade ner tillverkningen 1969.

Vänersborgs stad köpte marken och lokalerna. Televerkets fabrik Teli etablerades i delar av fabriksområdet. Skofabrikens garveri revs för att ge plats åt det nya kommunhuset.

Det gamla vattentornet är granne med skofabriken.

Vänersborg småbåtshamnen Länsan

Småbåtshamnen länsan

Under tändsticksfabrikens storhetstid behövdes stora mängder aspträ till tändstickorna. En stor del av virket flottades till Vänersborg hopbuntat i så kallade mosor. Dessa mosor förtöjdes sedan vid moringar som var inborrade i klipporna.

Efter tändsticksfabrikens nedläggning 1932 omvandlades Länsan till småbåtshamn. Den industrihistoriskt intresserade kan fortfarande upptäcka de ursprungliga moringarna.

Vänersborgs småbåtshamn består av två huvuddelar:  Sandenområdet (345), Länsan och Yttre Länsan ( 171).  (Antal båtplatser inom parantes) Småbåtshamnen ligger vid parken Skräcklan.

 

 

Vänersborg tändsticksfabriken

Gamla tändsticksfabriken Vänersborg

Det fanns en tid då Vänersborg konkurrerade med självaste Jönköping om att vara den ledande tändsticksproducenten i landet. Vänersborg klarade dock inte av att hålla samma höga kvalitet som konkurrenterna i Småland. Denna konkurrens upphörde 1904 då Jönköping-Vulcans Tändsticksfabrik AB köpte upp Vänersborgsfabriken. Kreugers tändsticksimperium, Svenska Tändsticksaktiebolaget (STAB), tog över 1917.

Tändsticksproduktionen i Vänersborg började när Robert Bergmark efter en brand flyttade sin tändsticksfabrik från Falköping  till Blåsut väster om Vänersborg. Fabriken flyttades 1853 till ett område öster om Vänersborgs museum och gamla vattentornet vid nuvarande Östra vägen.

Bergmark avled 1860 och verksamheten togs över av Anders Olof Andersson från Uddevalla. Fabriken brann ett par gången, byggdes omedelbart upp igen — i allt eldbeständigare material. Andersson började även modernisera produktionen. Svärsonen Wilhelm H.E. Nolting tog över verksamheten 1891 och fortsatte moderninseringsarbetet.

Kreugerkraschen drabbade Vänersborg hårt. Tändsticksfabriken lades ned 1932. Ett hårt slag för en stad som knappt hade hämtat sig från nedläggningen av regementet 1927.


Vykortets copyright: Vänersborgs museum (cc-by-sa)