Blekinge folkhögskola Bräkne-Hoby

Blekinge folkhögskola

Blekinge folkhögskola är Sveriges fjärde äldsta folkhögskola. Skolan startade ursprungligen i privat regi 1869, men sedan 1877 är Landstinget Blekinge huvudman. Skolan är politiskt och religiöst obunden.

Skolans historia kännetecknas av två faser: Först en period av omlokaliseringar i Blekinge, därefter, från 1917 en fast tillvaro i Bräkne-Hoby.

Skolan grundades 1869 i Mörrumsborg, men redan efter ett år flyttade skolan till det gamla gästgiveriet i Asarum. Gästgiveriet brann dock ner i december 1871 så det blev akut med nya lokaler. Sådana fanns vara lämpliga i Kristineberg i Asarums socken strax utanför Karlshamn. Här var skolan verksam i tretton år innan det blev dags med en flytt till Ronneby 1885.

I Ronneby fick skolan tillgång till nybyggda lokaler. Dessa byggnader var dock  inte tillräckliga för behoven för lanthushållningsutbildningen. Lämpligare lokaler borde finnas i en mer rural miljö. Ett antal potentiella platser diskuterades, men när Bräkne-Hoby kommun erbjöd en fin tomt bakom tingshuset togs beslutet att flytta till denna ort strax väster om Ronneby.

Skolan påbörjade sin verksamhet 1917 i nya, ståtliga lokaler ritade av Carl Andrén (1875-1928). Denne arkitekt hade anlitats efter det lyckade resultatet med Östra Grevie folkhögskola. Från Ronneby togs  två byggnader med på flytten:  gymnastikbyggnaden ”Rosa  huset” och vävstugan.

Folkhögskolans vackra byggnader och miljöer kunde behöva någon form av utsmyckning. Riksdagsman Lindvall bidrog med en generös donation för inköp av skulpturen Såningskvinnan  av den från bygden bördige konstnären Per Hasselberg (1850-1894).

Wittlockastugan, en båtmanstuga  bredvid huvudbyggnaden, skänktes 1922 till skolan. Stugan stod ursprungligen i Östra Hoka, Hällaryd väster om Bräkne-Hoby.

Under åren har skolans verksamhet utökats med om- och tillbyggnader på området. 1939 tillkom en ny gymnastiksal. 1954 elevhemmet Elevgården. På 1970-talet byggdes ett antal villor.
Vid infarten till skolan finns en magnifik silvergran med en uppmätt omkrets på 394 cm.

Karlskoga Tingshusparken & konsthallen

Karlskoga konsthall & tingshusparken

Karlskoga konsthall ligger i det gamla tingshusets arrestlokal. Tingshuset, som inte finns kvar, blev berömt för att det var här som det beslöts att efter Alfred Nobels död att hans ”rätta bostad” var på Björkborn utanför Karlskoga. Detta var av stor betydelse då många menade att han huvudsakligen var bosatt i Frankrike. Hade rätten ansett att hans rätta bostad var i Frankrike hade hela förmögenheten, dvs Nobelpriset, hamnat där.

Tingshusets verksamhet flyttade till nya lokaler vid nuvarande Alfred Nobels torg på 1940-talet.

Tingshusparken har blivit något av en skulpturpark med bland annat en modell av det gamla tingshuset, en byst av Alfred Nobel av Christian Eriksson samt Boforsmomumentet (1946), av John Lundqvist (1882-1972). Parken kännetecknas även av en blomsterprakt med blåa och gula blommor.

Konsthallen hade stängt vid Resepraktikans besök, det gavs inte möjlighet att se utställningen om rostiga amerikanska bilar, In Rust We Trust. Istället körde en amerikansk bil i mycket fint skick förbi under fotograferandet av Tingshusparken.

Prästängen & Driveån Osby

Prästängen och Driveån Osby

Prästängen ligger mellan kyrkan och Osbysjön. Driveån rinner ut i Osbysjön. Ordet os betyder åmynning så Osby betyder byn vid åmynningen – i det här fallet Driveån.

Prästängen fick två nya invånare under våren 2012: Apan Göran och kaninen Lisa. Dessa hade skapats av konstnären och mediaprofilen Peter Apelgren, konstnären Sven-Ingvar Johansson och Finja betong.

Konstverken medverkade sedan i TV-programmet Konstkuppen som sändes den 14 januari 2013.

Kaninen blev dock ensam redan sommaren 2013 när någon marodör brände upp apan. Efter en längre diskussion bestämdes det att en ny apa skulle tillverkas. Den 6 juni 2015 kunde Göran 2.0 invigas bredvid Lisa. Båda täcks numera av ett tjockt och eldfast lager av betong.

Vänersborgs museum

Vänersborgs museum

En  mycket trevlig sevärdhet i Vänersborg är museet. Ett museum i provinsen som blickar långt bortom det egna närområdet. Museet skapades av handelsmannen och filantropen Adolf Andersohn (1820-1887). Han hann tyvärr inte se sitt livsverk fullbordas. Museet öppnade först 1891.

Viktig uppmuntran fick han av  den brittiske reseskildraren och björnjägaren Llewellyn Lloyd (1792-1876). Lloyds utomäktenskaplige son Charles John Andersson (1827-1867) flyttade till sydvästra Afrika, där han drev ett handelshus samt gav sig ut på längre upptäcktsfärder. Det var från Anderssons bas som Vänersborgaren och  zoologen (lärljunge till Lloyd) Axel W Eriksson (1846-1901) kunde utgå ifrån i sitt ornitologiska arbete. Lloyd är begravd på kyrkogården i vid Västra Tuna kyrka.

Museet är mest berömt för sin unika samling av fåglar från sydvästra Afrika, insamlat av Eriksson, men det finns mycket annat att titta på som en (möjligen förfalskad) mumie, stenålderssamlingar, porslinskollektion, tavelgalleri, lokalhistoriska miljöer, Birger Sjöbergrum samt pistolerna som användes vid Sveriges senast kända officersduell i Blåsut 1816.

Birger Sjöberg lämnade Vänersborg i tjugoårsåldern och levde i slutet av sitt liv i Ramlösa söder om Helsingborg. Birger Sjöbergrummet består bland annat av möbler från hans bostad Villa Daghil.

Museet har nyligen renoverats med varsam hand så känslan av ett svenskt British Museum har bevarats. Även en extern hiss har smält samman med museet på ett stilfullt sätt.

Framför museet finns en avgjutning avJohan Peter Molins (1814-1873) Bältesspännarna. Originalet visades första gången på Parisutställningen 1859. Ett exemplar i zink beställdes 1862 för att  ställas ut i Göteborg. Klimatet i denna stad var inte nådigt mot zinken, vilket innebar att skulpturen efterhand fick allvarliga skador. En ny skulptur i brons beställdes 1913. Originalet såldes vidare till Vänersborg.

I Vänersborg fortsatte förfallet och ett av huvudena ramlade av på 1950-talet, vilket innebar att även i Vänersborgs beställdes ett nytt exemplar i brons. Denna skulptur sinvigdes 1964. Lions club stod för kostnaderna.

Västervik Skeppsbrokajen

Västervik Skeppsbrokajen

Skärgårdsterminalen ligger på Skeppsbrokajen. Härifrån bedriver Västerviks skärgårdstrafik sommartrafik till skärgården. Till Idö med M/S Sladö och till Hasselö med M/S Freden.

Bolaget driver även sommartrafik i Stockholm med Grönalundsfärjan. Vid Utflyktsveriges besök i maj 2013 hade färjan inte börjat bege sig av norrut ännu. Bolaget äger även det utarrenderade restaurangfartyget Simson i Fiskehamnen.

Vid Skeppsbrokajen finns skulpturen Spejande sjömannen efter skisser av Ragnar Alyre. Skulpturen höggs vid Bröderna Flinks stenhuggeri till Västerviks 500 års-jubileum 1933. Även jordgloben i Stadsparken, fontänen vid Nya kyrkan samt Västerviks museum härstammar från detta ståtliga jubileum.

Västervik stadsparken

Västervik Stadsparken

Stadsparken i Västervik ligger lite utanför det historiska centrumet. I parken finns en hel del verksamheter och sevärdheter. I parken finns en musikestrad med allsång på somrarna. Det finns även en fin minigolfbana. Hälsans stig passerar. 

Bland träden finns ett antal konstverk. Jordgloben – En glob med bassäng av Inger Modin-Hülphers – inköptes till 500-års jubileet 1933. 

I parken finns en paradrabatt som var under omplantering under Utflyktsveriges besök.

En parkgång leder till gamla tingsrätten/ nya kommunhuset