Osbysjön

Osbysjön

Osby har växt fram kring Osbysjön. Sjön befinner sig därmed centralt för invånarna i Osbytrakten. Från Wikipedia: ”Sjön är 6 meter djup, har en yta på 4,86 kvadratkilometer och befinner sig 71 meter över havet. Sjön avvattnas av vattendraget Driveån.”

Den lilla byn Osby låg vid Driveåns utlopp i sjön. Från Klinten har man mycket vacker utsikt över sjön och dess omgivningar.

Gamla kallbadhuset, sedemera restaurang ligger vid sjöns västra sida. På östra sidan finns en småbåtsbrygga och rastplats.

Rössjön

Rössjön

Rössjöholms gods ligger vid Rössjön och är inte öppet för allmänheten. 

Filmen är istället fokuserad på Rössjöns utlopp som har varit en kraftkälla för industriell verksamhet. På Linnés tid fanns ett såpsjuderi här.

I Svenska Akademins ordbok kan man läsa följande om såpsjuderi:

– såp-SJUDERI 1004 l. 0104, äv. 3A002.
FORMVARIANTER: ( såp- 1693 osv. såpe- 1750 – 1755 )
BRUK: (förr)
såpsjudning; äv. (o. i sht) konkret(are), om (industriell) anläggning för framställning av såpa; jfr -bruk, – kokeri. STIERNMAN Com. 2: 758 ( i handl. fr. 1654).

* Fetman eller Talgen (hos geten) nyttjas ibland annat til Såp-sjuderi. ORRELIUS
Diurr. 54: 8 (1750).

Författaren Frans G. Bengtsson (1894-1954) växte upp på Rössjöholm.

Sjöändan Bergsjön

Sjöändan Bergsjön

Sjöändan var under många hundra år en viktig omlastningsplats i södra ändan av Bergsjön. Hit kom Filipstads bergslags järnprodukter med båt och de forslades vidare landvägen till Kristinehamn.

För att underlätta transporterna anlades en av Sveriges första järnvägar 1850. Banan var från början hästdriven, men 1858 gick trafiken över till lokdrift. Banan sänkte omedelbart transportkostnaderna till Kristinehamns station med hälften.

CJ köptes 1873 upp av Östra Värmlands Järnväg (ÖWJ). Detta bolag förlängde banan från Sjöändan norrut, vilket innebar att Sjöändan förlorade sin roll som omlastningsplats.

Det finns inte mycket i dagens Sjöändan som berättar om platsen forna betydelse.

Bilden nedan visar Sjöändan från dess glansdagar. Bilden är hämtad ur Margareta Hjorth och Gurun Vahlquists Sällsamheter i Värmland; Del 2, sid 71. Bilden är ursprungligen från Franz von Schéele och Uno Troilis Wermland i teckningar, 1858-1865.