resecentrum

Se platserna på en karta.

Hallsbergs station

Hallsbergs station

Hallsbergs station anlades redan från början som en järnvägsknut som band samman Västra stambanan och Statsbanan Hallsberg – Örebro. Västra stambanan hade påbörjats 1856. År 1862 färdigställdes hela järnvägen fram till Hallsberg från Töreboda i väster och Sparreholm i öster. Stambanan öppnades för allmän trafik 8 november samma år. Järnvägen till Örebro blev också klar 1862, men den invigdes redan 1/8.

1873 tillkom en enskild bana till Mjölby. Verksamheten drevs av Hallsberg-Motala-Mjölby-Järnväg (HMMJ). Redan från början drabbades bolaget av ekonomiska svårigheter. HMMJ köptes upp av staten 1879 och banan tillfördes det statliga järnvägsnätet.

Den ursprungliga statsbanan Hallsberg-Örebro förlängdes även norrut när en ny statlig bana mellan Frövi och Krylbo invigdes 1900. Staten köpte järnvägen mellan Örebro och Frövi, vilket innebar att en sammanhängande statsbana skapades mellan Mjölby och Krylbo.

Ursprungligen hade Hallsberg ett stationshus av trä, men den blev med allt större volymer av resenärer för liten. Stationen ersattes 1886 av en ny tegelbyggnad. Även det nya stationshuset ritades av Adolf W. Edelsvärd.

 

 

Kumla station

Kumla station

Kumla blev en järnvägsort 1862 när Örebro fick järnvägsförbindelse till stambanan i Hallsberg. Staten byggde och förvaltade Statsbanan Hallsberg – Örebro.

Kumla utvecklades till en liten järnvägsknut när det privata Kumla–Yxhults Järnväg påbörjade sin verksamhet 1883. Den från början sex kilometer långa banan utvecklades efter hand till Yxhults olika verksamheter. Järnvägen förlängdes till Norrtorp när avfallsåtervinningsbolaget SAKAB började sin verksamhet. Bolaget har bytt ägare ett par gånger och heter numera (2018) Fortum Waste Solutions.

Det ursprungliga stationshuset ersattes 1900 med en ny och ståtligare byggnad ritad av Folke Zettervall. Stationshuset har ett för svenska förhållanden ovanligt utseende. Materialvalet var lokalt med stenar från Hälletofta och takskiffer från Grythyttan.

Under Resepraktikans besök 2018 passerade ett antal olika tåg. Anmärkningsvärt var att Krösatågens Vicke Viking, som till vardags trafikerar sträckan Emmaboda-Karlskrona,  svischade förbi. Kanske på väg till service i lokverkstäderna i Örebro?

Busstationen ligger i anslutning till järnvägsstationen.

Linköpings resecentrum

Linköpings resecentrum

Linköpings Centralstation byggdes 1871-1872 efter ritningar av Adolf W Edelsvärd och troligen Axel Kumlien. Stationen låg vid Östra stambanan som band samman Nässjö och Stockholm via Östergötland. Delsträckan Linköping- Norrköping invigdes 1872 och Östra stambanan i sin helhet 1874.

Utöver Statens järnvägar fanns även privata järnvägar med verksamhet vid stationen. Smalspåriga (891 mm) Mellersta Östergötlands Järnvägar (MÖJ) byggde en bana västerut från Linköping till Fågelsta (1897). Företagets bana drogs även österut till Ringstorp (1908). MÖJ byggde en parallell järnvägsbro över Stångån.

Östra Centralbanan (ÖCJ) hade en ändpunkt i Linköping. Företaget byggde banorna Linköping – Vimmerby (1902) och Bjärka Säby – Åtvidaberg (1920).

MÖJ förstatligades och verksamheten lades ner i början på 1960-talet. Även ÖCJ förstatligades. Efter många turer drivs järnvägstrafik numera hela vägen till Kalmar längs den så kallade Stångåbanan.

Originalbyggnaden är skyddad och ser till stora delar ut som den gjorde vid invigningen. Stationen/ resecentret har dock byggts ut under årens lopp med bland annat väntsal för bussterminalen.

Resecentrats störste personlighet är Trästinsen.Han framställdes av Slöjdinstitutet i Linköping till stadens 700-års jubileum 1987.

Örebro resecentrum

Örebro resecentrum, byst av Eugene von Rosen

Örebro Centralstation, tidigare Örebro Norra,  numera resecentrum, är en viktig plats från den svenska järnvägstrafikens tidiga barndom.

Sverige låg efter andra delar av Europa när det gällde järnvägsbyggande under den första halvan av 1800-talet. Det kostsamma Göta kanal-projektet var nyligen färdigbyggt. Sverige var vattenvägarnas land. Behövdes ett konkurrerande transportsystem i landet?  En ledande järnvägsskeptiker var den namnkunnige kanalbyggaren Nils Ericson.

Detta hindrade inte järnvägsvisionärer från att sätta igång olika projekt, ofta uppbackade med engelskt kapital och know-how. En avgörande pionjärinsats stod Eugen von Rosen (1797-1886) för.  Han föreslog ett storstilat program för svenskt järnvägsbyggande. Dessa planer kunde inte realiseras, men de  inspirerade till grundandet av företaget Köping – Hult Järnväg  (KHJ) för binda samman sjötransporterna på Mälaren och Vänern med en järnvägsförbindelse från Köping vid Mälaren till Hult, en liten ort söder om Kristinehamn.

Även detta projekt minskades i omfattning då det statliga Västra stambanebygget kom att koppla stambanan till Vänern med en bibana till Kristinehamn. Från de ursprungliga planerna förverkligades en järnväg mellan Örebro och Köping via Frövi och Arboga.

Samtidigt hade ett annat fristående projekt igångsatts för att binda samman Nora och Örebro med en hästdriven järnväg. Projektet ändrades till att bli lokomotivdrivet då företaget koordinerades med KHJ:s bygge. De båda järnvägsprojekten möttes i  Ervalla.

Samarbetet ledde till att Sveriges första linje för allmän trafik kunde öppnas mellan Örebro och Nora den 5 juni 1856.

Stationshuset, ritat av Adolf W. Edelswärd, stod klart 1862 –  lagom till invigningen av Västra Stambanan och den anslutande statsbanan Hallsberg-Örebro.

Örebro kom att få fler förbindelser. Örebro–Svartå Järnväg (ÖrSJ), 1897,  sträckte sig ursprungligen endast till Örebro Södra, men förlängdes senare till Centralstationen. Smalspåriga Norra Östergötlands Järnvägar (NÖJ) färdigställde 1901 en bana från Pålsboda med Örebro södra som slutstation.

År 1900 köpte SJ loss banan Örebro – Frövi för att koppla samman Örebro med den nybyggda statsbanan mellan Frövi och Krylbo.

Utanför stationen står en byst av von Rosen till minne av hans viktiga insatser för att få igång järnvägsbyggandet i Sverige. Skulptören Ingel Fallstedt (1848-1899) skapade bysten, som invigdes 1898.