Kristinehamn Nedre Station

Kristinehamn Nedre station

Kristinehamn Nedre station låg vid en av Sveriges äldsta järnvägar: Christinehamn – Sjöändans järnväg (CJ). Denna från början hästdragna järnväg, som invigdes 1850, kom att konkurrera ut den uråldriga transportvägen mellan Bergsjöns sjöända till Kristinehamn.

Sjöändan – Kristinehamn var sista etappen i ett utvecklat transportnät från olika gruvor och hyttor som forslade järn till Kristinehamn för vidare färd över Vänern och vidare över världen.

1858 gick trafiken på den 1099 mm breda smalspårjärnvägen över till lokdragna tåg.

Kristinehamn nedres stationshus stod klart 1862, men redan 1866 anlades Kristinehamns station vid Nordvästra stambanan.

1873 köptes CJ upp av Östra Wermlands Järnväg (ÖWJ). Järnvägen breddades nu till normalbredd. Mora – Vänerns Järnvägsaktiebolag  (MVJ) arrenderade ÖWJ:s banor från 1889 och övertog hela bolaget 1889. Statens järnvägar övertog 1916  i sin tur MVJ för att inkludera banan i Inlandsbanan. Kristinehamn blev en av ändpunkterna i Inlandsbanan.

Vid den gamla stationen finns ett stationsmagasin, där det på lördagarna (ej på sommaren) bedrivs loppis.  Bredvid stationen finns ett par boulebanor.

Sjöändan Bergsjön

Sjöändan Bergsjön

Sjöändan var under många hundra år en viktig omlastningsplats i södra ändan av Bergsjön. Hit kom Filipstads bergslags järnprodukter med båt och de forslades vidare landvägen till Kristinehamn.

För att underlätta transporterna anlades en av Sveriges första järnvägar 1850. Banan var från början hästdriven, men 1858 gick trafiken över till lokdrift. Banan sänkte omedelbart transportkostnaderna till Kristinehamns station med hälften.

CJ köptes 1873 upp av Östra Värmlands Järnväg (ÖWJ). Detta bolag förlängde banan från Sjöändan norrut, vilket innebar att Sjöändan förlorade sin roll som omlastningsplats.

Det finns inte mycket i dagens Sjöändan som berättar om platsen forna betydelse.

Bilden nedan visar Sjöändan från dess glansdagar. Bilden är hämtad ur Margareta Hjorth och Gurun Vahlquists Sällsamheter i Värmland; Del 2, sid 71. Bilden är ursprungligen från Franz von Schéele och Uno Troilis Wermland i teckningar, 1858-1865.