Carl Milles

Konserthuset ritades av arkitekten Ivar Tengbom och invigningen skedde den 7 april 1926. De främsta svenska formgivarna och konstnärerna bidrog till utformningen av interiören som är ett utmärkt exempel på svensk 1920-talsklassicism. Tengboms gode vän Isaac Grünewald målade tak och väggar i den så kallade Grünewaldsalen, Simon Grate och Edwald Hald formgav belysningen som tillverkades på Orrefors, Elsa Gullberg, Carl Malmsten och många andra bidrog till utsmyckningen. Redan från början installerades fasadbelysning.

När tunnel för gröna linjens tunnelbana grävdes alldeles under hörnet av konserthuset planerades en nedgång dit 1952.

Akustiken hade vållat en del problem och moderna lösningar med ett välvt innertak på 1970-talet ledde till att konsertsalens akustik numera räknas till världens 10 bästa. Ombyggnationer under 70-talet leddes av sonen arkitekten Anders Tengbom och de senaste an sonsonen arkitekten Svante Tengbom.

Konsertföreningen hade letat efter en lämplig tomt för ett konserthus och 1917 införskaffades  kvarteret Hästhuvudet i östra delen av Hötorget. Privata donatorer och medel ur Penninglotteriet användes till byggnationen. När en rad äldre byggnaders revs längs Kungsgatan och Sveavägen och PUBs nya varuhus mitt emot konserthuset stod färdigt fick Hötorget ett helt nytt, modernt utseende anpassat till den nya tidens affärsverksamhet.

Nobelprisen i fysik, kemi, medicin och litteratur har delats ut i Konserthusets stora sal varje år den 10 december alltsedan 1926.

Den stora Orfeusgruppen i brons framför Konserthustrappan skulpterades av Carl Milles och restes 1936.