Abrahamsberg T-station

Gröna linjens gröna färg

Gustaf Abraham Pihl hette en av soldaterna i Livregementet till häst på 1800-talet. Han bodde på ryttartorpet från 1700-talet. Hans efterträdare, Sveriges siste indelte soldat Frans Krig levde i stugan ända fram till 1916.

Vid ombyggnaden av stationen 1999 fick keramikern Rigmor Roxner utforma väggarna. Med ett tjugotal nyanser av skimrande grå klinker, satta i ”kontrollerad slumpmässisghet” blir väggarna livfulla. I biljetthallen har Roxner skapat en 12 m lång relief i vita, snedställda stengodsplattor som bildar ett föränderligt skuggmönster beroende av ljuset.

Akalla T-station

Blå linjens blå färg

Akalla är tunnelbanans nordligaste stationen och som 90:e station invigdes den sommaren 1977. Namnet kan tolkas som ”åkarlarnas by”. Akalla by ligger nära Igelbäcken som var en viktig färdled. Många gårdsbyggander är bevarade och används idag för fritidsaktiviteter.

Familjen Jansson ägde gården Akalla från 1700-talet och brukade jorden fram till 1974.

Konsten i socialrealistisk stil skapades av Birgit Ståhl-Nyberg. Den står av stora stengodstavlor tillverkade på Gustavsbergs porslinsfabrik. Bilderna berättar om vardagen för män och kvinnor i arbetslivet och på fritiden.

Alvik T-station

Gröna linjens gröna färg

”Vågornas möte” kallar japanen H N Koda sitt arbete längs spårväggen, i biljetthallen och trappan mot Tvärbanan. Den 28 ton tunga skulpturen i basalt kallar han ”Gryningskälla”.

Koda beskriver golvet i cementmosaik ”Isens fjäll” som: ”Kaninens bo är inte långt härifrån, det är deras gård. De roa sig med att tävla i konståkning.”

Väggen längs rulltrappan ned till gatuplanet är klädd med cementmosaik i gråskala. ”Orm och Iris” är namnet på det 110 kvadratmeter stora verket.

Stationen genomgick en total ombyggnad 1999 för smidigt byte till Tvärbanan. Intill finns en bussterminal och vill man åka till Nockeby tar man spårvagn 12 från perrongen.

Aspudden T-station

Röda linjens röda färg

Resenärer som åker med rulltrappan ner till perrongen möts av en stor pingvin med låda på magen. Vad har den där att göra?? Man kan inte låta bli att undra. Konstnären P G Thelander berättar att det är just detta – att få oss att undra och fundera – som var meningen med fågeln.

Thelander har också färgsatt de emaljerade plåtarna som hänger längs spårväggarna.

Denna station har fått sitt namn efter ett 1700-tals torp.


Axelsberg T-station

Röda linjens röda färg

Var är konsten? Vad är det för konstiga krumelurer bakom spåren?

Figurerna i olika material utgör jättebokstäverna i stationsnamnet Axelsberg. De kom på plats 1983.

Fyra konstnärer som deltog i ett seminarium anordnat av Konstakademien kom att utforma konsten på stationen. Titta närmare på bokstaven A. Är den av aluminium? Kan G vara av guld, S är nog sand och E är kanske emalj osv. Kul!

Bagarmossen T-station

Gröna linjens gröna färg

Hösten 1994 invigdes den underjordiska stationen Bagarmossen som station nr 99. Slutstationen på linje 17 från 1958 låg ovan jord stängdes och den underjordiska nya stationen utformades av konstnären Gert Marcus.

Längs spårväggarna finns 228 glasskivor i en bestämd föränderlig färgskala. Färgerna övergår nästan omärkligt från en nyans till en annan. Golvet och sittbänkarna är byggda av påkostad grå marmor.


Bandhagen T-station

Gröna linjens gröna färg

Ett av de tyngre konstverken hittar man här på stationen. Ett stort sandstensblock som väger 19 ton lyftes en natt över stängslet upp på perrongen. Konstnären Freddy Fraek kombinerade blocket med sin version av en måttstock som löper litet upp och ned längs perrongen och återfinns vid ingången nere på torget.

Bandhagens station invigdes 1954 och konsten ”Linear” kom 1983.

Namnet har tagits efter torpet Bandhagen som hörde till Örby och är omnämnd redan 1677. Den brann ned 1942.

Björkhagen T-station

Gröna linjens gröna färg

De flesta stationerna har fått sina namn efter något torp eller någon byggnad i närheten. Björkhagen däremot är ett nyskapat namn. Nära stationen finns det fortfarande en björkdunge och i den skymtar Sigurd Lewerentz mörka tegelkyrka, Markuskyrkan.

Konstnären Lenka Sonesson har ställt en lutande kub skapad av björkstammar, egentligen metallrör målade som björkar. En hage av björkar! På väggen ovanför trappan ser man också liggande björkstammar.

Blackeberg T-station

Gröna linjens gröna färg

Många arkitekter har vallfärdat till Blackeberg för att se Peter Celsings utformning av stationen samt torget med fontänerna av Erik Glemmes strax intill.

Den stora biljetthallen under det höga skaltaket av armerad betong är unik. Utifrån är det en låg byggnad med stora, välvda fönster i gatuplanet.

Konstnären Ruben Helander klädde de grå betongväggarna på perrongen med 17 000 glaserade klinkerplattor 1987. Helander har målat naturens skiftningar under olika årstider.

Blåsut T-station

Gröna linjens gröna färg

I gången under tunnelbanespåren passerar man en dörr som ser ut att ha fått ögon och mun. Det är konstnären Ann Edholm som vid renoveringen av stationen 2008 fick utföra de kaklade väggarna i svart och vitt och målade dörren.

Det berättas att namnet på stationen kommer sig av att hästarna pustade ut, blåste ut, när de dragit upp sina tunga lass på väg söderut. Att skogsvaktarbostället som omnämnts redan 1768 hette Blåsut är ett troligare alternativ.

Bredäng T-station

Röda linjens röda färg

Konsten på stationen består av spännande pusselbitar. Vad står det ovanför rulltrappan? Det tar en stund innan betraktaren förstår att det är tomrummen som bildar bokstäverna i stationsnamnet Bredäng.

Konstnären Lena Kriström Larsson har i samarbete med elever på Bredängsskolan skapat pusselbitarna med motiv från livet i trakten. Man hittar bebyggelse i form av höghus och natur med många insekter och djur från omgivningarna. Konsten sattes upp 1982.

Enskede gård T-station

Gröna linjens gröna färg

De äldsta stationerna från 1950-talet hade ursprungligen ingen konst. Från 1990-talet och framåt när man började rusta upp de gamla stationerna bjöds konstnärer in för att bidra med utsmyckning.

Stationen Enskede gård fick sin utformning av Maria Miesenberger 2014. Här finns två av hennes skulpturer i aluminium täckta av spännande nätmönster. Enligt konstnären så är det mönster från ögats inre. Den ena skulpturen hänger, balanserar ovanför trappan och den andra kikar ned från taket över perrongen. Även bitar av perrongens golv och trappans väggar har försetts med dessa nätverk.

Farsta C T-station

Gröna linjens gröna färg

Farsta centrum invigdes 1960 som den andra ABC-förorten. Bokstäverna står för A = arbete, B = bostad och C = centrum. Den första ABC-förorten Vällingby invigdes 1954

Först 1982 fick trappväggarna och taket i biljetthallen konstnärlig utformning av Gunnar Larsson. Väggarna kläddes med kakel i olika färger och från taket hänger lösa metallskyar målade i regnbågsfärger.

Farsta strand T-station

Gröna linjens gröna färg

Slutstationen på linje 18 tar oss ut mot sjön Magelungen. Här kan man byta till pendeltåget mot Nynäshamn.

Stationen ligger under jord, precis under torget som är uppkallat efter Stig Trenter, som växte upp här i närheten i dåtidens Södertörns villastad.

Den konstnärliga utsmyckningen består dels i väggarnas och golvens mönster skapade av Fredrik Jacobsson 1993 och en serie om sex planscher uppsatta mitt på perrongen. Konstnären Kristina Anshelm berättar här om Farstas historia från ”Vendeltid till Pendeltid”, alltså de senaste 1 500 åren. De kom på plats 1997.

De senaste åren har SL fått en ny grupp av resenärer, som faktiskt åker utan giltigt färdbevis. Det är duvor som tar sig in till Farsta C, kliver av där och äter sig mätta på torget innan de tar tunnelbanan hem igen.

Fridhemsplan T-station

Grön-blå för bytesstation

Fridhemsplans station är den enda av 1952 års stationer som ligger inne i berget. Förbindelsegången från perrongen till Blå linjen har grönmålade väggar. Man möts av en grottstation från 1975 där det till och med finns en jättelik fladdermus under taket.

Längs perrongväggarna mellan reklamtavlorna finns stora svart/ vita konstverk. De ingår i programmet Konstväxlingar och byts ut med jämna mellanrum.

I biljetthallen mot Västermalmsgallerian har portugisen Dimas Macedo skapat ”Hyllning till Carl von Linné”. Statyn av patriarken Linné med boken ”Arternas uppkomst” i sin hand är gjord i terracotta. Den 25 m långa reliefen består av handmålade azulejos, portugisiskt kakel.

Konstprojektet är en present från Lissabons tunnelbana.

Fruängen T-station

Röda linjens röda färg

Torpet som gett namn åt stationen revs på 1960-talet. Själva stationen ligger på 46,8 möh, vilket är högst av de 100 stationerna.

Konsten, som har skapats av Fredrik Landergren, består av stora tavlor i glasmosaik. Över rulltrappan möter vi ett flickansikte som betraktar oss. Utomhus längs väggen intill busshållplatsen finns ytterligare sju stora tavlor.

Landergren kallar tavlorna för ”Jag tänker på . . . . . . . . betraktaren”. De består av 2 x 2 centimeter olikfärgade glasmosaikbitar. För att tydligt se ansiktet på personerna måste man stå en bra bit ifrån väggen. Står man för nära intill är det bara en massa små mosaikbitar i olika färger.

Gamla stan T-station

Röd-grön bytesstation

Nu 2019 och några år framöver kan man från tunnelbanan se hur bygget av den nya förbindelsen mellan Södermalm och Gamla stan framskrider. Här får man en glimt av vatten och bygge innan tåget går in i tunnel igen, in i den enda lilla tunnelsträckan som faktiskt går under vatten.

Vid ombyggnaden av stationen 1994 fick konstnären Göran Dahl utföra tre stora tavlor i cementmosaik på spårväggarna och lägga golvmönster intill utgångarna, färgsätta klinker mm. Spännande är de två hissarna. Det är målade med två färger, blått och grönt. Den ena har en blå hisskorg och metalldelarna gröna medan det är tvärtom i den andra. Sådant muntrar upp tillvaron, när man blir varse rikedomen i konstnärernas arbete.

Kolla in stängslet mellan spåren! Det är ju vanliga metallstängsel men textilkonstnären Britta Carström har vridit till dem på olika sätt. Först tyckte jag att någon har förstört det prydliga stängslet, men snart upptäckte jag hur lätt man kan göra något vackert så enkelt. Carström kallar verket för ”Svetsspets”. Dessutom är stängslet målat i en glidande färgskala från blått till grönt.

Globen T-station

Gröna linjens gröna färg

Stationen med de många namnen. Först, 1951 hette den Slakthuset efter stadens nya slakthus från 1912 med egen tåglinje som förde slaktdjuren direkt till slakthusområdet.

Namnbytet till Isstadion kom 1958 och från 1989 heter stationen Globen.

Konstnären Joanna B Troikowicz arbetade med utsmyckningen på 1980-talet och skapade 11 stora plattor längs spårväggen av vit betong. Varje reliefplatta har också djupgröna glasskivor som reflekterar solljuset. Det vita kombinerat med grönt ger associationer till is, snö och kyla och passade det dåvarande namnet Isstadion. Utanför spårområdet finns det också en stor grön glaspyramid.

Hoppa till verktygsfältet