Aspudden T-station

Röda linjens röda färg

Resenärer som åker med rulltrappan ner till perrongen möts av en stor pingvin med låda på magen. Vad har den där att göra?? Man kan inte låta bli att undra. Konstnären P G Thelander berättar att det är just detta – att få oss att undra och fundera – som var meningen med fågeln.

Thelander har också färgsatt de emaljerade plåtarna som hänger längs spårväggarna.

Denna station har fått sitt namn efter ett 1700-tals torp.


Axelsberg T-station

Röda linjens röda färg

Var är konsten? Vad är det för konstiga krumelurer bakom spåren?

Figurerna i olika material utgör jättebokstäverna i stationsnamnet Axelsberg. De kom på plats 1983.

Fyra konstnärer som deltog i ett seminarium anordnat av Konstakademien kom att utforma konsten på stationen. Titta närmare på bokstaven A. Är den av aluminium? Kan G vara av guld, S är nog sand och E är kanske emalj osv. Kul!

Fruängen T-station

Röda linjens röda färg

Torpet som gett namn åt stationen revs på 1960-talet. Själva stationen ligger på 46,8 möh, vilket är högst av de 100 stationerna.

Konsten, som har skapats av Fredrik Landergren, består av stora tavlor i glasmosaik. Över rulltrappan möter vi ett flickansikte som betraktar oss. Utomhus längs väggen intill busshållplatsen finns ytterligare sju stora tavlor.

Landergren kallar tavlorna för ”Jag tänker på . . . . . . . . betraktaren”. De består av 2 x 2 centimeter olikfärgade glasmosaikbitar. För att tydligt se ansiktet på personerna måste man stå en bra bit ifrån väggen. Står man för nära intill är det bara en massa små mosaikbitar i olika färger.

Liljeholmen Municipalhuset

Liljeholmen Municipalhuset

Liljeholmen inrättades 1898 som municipalsamhälle i Brännkyrka landskommun. Liljeholmen låg precis utanför Stockholms stad och växte kraftigt sedan Västra stambanan invigts 1860.

Liljeholmen/ Brännkyrka landskommun lyckades inte likt en del andra kommuner runt Stockholm bevara sin kommunala självständighet utan inkorporerades i Stockholms stad vid årskiftet 1912/ 13.

Brännkyrka kommun hann med att bygga klart sitt municipalhus (1905) innan inkorporeringen. Arkitekter var det välkända kontoret Dorph & Höög. I byggnaden drevs en mängd verksamheter. Utöver de kommunala bestyren fanns pastorsexpedition, distriktsläkare, tandläkare, barnmorska, polishus och bostäder i huset.

Det gamla municipalhuset placerades centralt vid Liljeholmens station och Liljeholmsbron.

Liljeholmen T-bana

Röda linjens röda färg

Här delar sig röda linjen söderut mot Fruängen respektive Norsborg. Man kan byta till Tvärbanan ovan jord eller till bussarna intill tunnelbanespåren. Stationen byggdes o för att förenkla byte mellan de olika färdmedlen och den invigdes 2004.

Konstnären Leif Bolter har arbetat i mycket nära samarbete med arkitekterna under utformningen av de många konstverken. De 32 pelarna, som håller upp taket har han försett med lampor som ändrar färg. Golvet av betongmosaik är förstärkt med 60 ton glaskross i stället för småsten.

På några ställen är taket uppbrutet, man kan se dagsljuset. Där hänger kristallprismor som bryter ljuset i alla regnbågens färger. Bakom bussarna i bussterminalsdelen är en hel vägg beklädd med blå lampor. Här finns mycket att upptäcka.

Från den ursprungliga utsmyckningen från 1964 finns C A Lundings relief i betong kvar på väggen i den södra biljetthallen.

Liljeholmens station

Liljeholmens fd järnvägsstation, utsikt från Liljeholmsbron

Liljeholmens station var viktig för framväxten av Liljeholmens municipalsamhälle. Stationen låg vid Västra stambanan när trafiken inleddes 1860. Statens Järnvägar anlade en reparationsverkstad vid stationen. Den ursprungliga stationsbyggnaden ersattes av en ny byggnad i början på 1910-talet.

Stationen förlorade mycket av sin betydelse när Västra stambanan år 1928 fick en ny sträckning över den nybyggda Årstabron istället för via järnvägsbanken mellan Liljeholmen och Hornstull.

Persontrafiken lades ner och SJ flyttade underhållet till Tomteboda, men stationen förblev till en början en viktig godsstation. Liljeholmens industrier började dock gradvis läggas ner och utvecklingen accelererade under efterkrigstiden.

Stationsbyggnaden revs. 1998 revs även bangården upp och asfalterades till parkeringsplats i väntan på eventuell bebyggelse.

Kvar finns godsstationsbyggnaden (mittemot Brännkyrka landskommuns municipalbyggnad), ett ensamt industrispår till Cementa samt en del kontaktledningsstolpar.

Tvärbanan går en kortare sträcka längs järnvägens gamla sträckning, men svänger av till Liljeholmens Centrum strax innan bangårdsområdet. Trots nedläggningen av stationen har Liljeholmen behållit sin roll som en transportnod kring Liljeholmens T-banestation.

Liljeholmskajen

Liljeholmskajen

Det gamla industri- och bostadsområdet Årstadal befinner sig i slutfasen av en omvandling av byggföretaget JM till bostadsområdet Liljeholmskajen.

De flesta byggnaderna är färdigbyggda, men ett par fastigheter som Kajplats 6 befinner sig i mars 2019 under uppbyggnad.

Utöver bostäder och restauranger har bland annat Svenska kyrkan etablerat sig på kajen. På andra sidan Sjöviksvägen öppnar Stockholms stadsarkivs nya bebyggelsearkiv.

Det var framför allt höjden och den varierade arkitekturen som Resepraktikans reporter slogs av vid sitt besök i området.

Ett upprop för bevarandet av hela Årstaskogen fanns uppsatt på ett plank längs kajen.

Midsommarkransen T-station

Röda linjens röda färg

Det har funnits en krog med namnet Midsommarkransen intill landsvägen mot Södertälje. Det var vanligt att smycka krogar med kransar ända sedan 1500-talet.

På en skylt står det ”Denna midsommarkrans byggdes av kransenbor 1979” Det var tre konstfackselever som skapade kransen av altträ tillsammans med boende i trakten.

På väggen finns en uppförstoring av stadsplanen för förstaden Tellusborg, som började byggas här i början på 1900-talet. 1926 ändrades namnet till Midsommarkransen.

1990 kompletterades konsten med stora träreliefer. Dag Wallin kallar sitt verk för ”En midsommarnattsdröm eller Återuppståndelsen”. Lisbeth Lindholm kallar sina jättelika gräsblommor och vallmon för ”Blommor till midsommarkransen”.

Mälarhöjden T-station

Röda linjens röda färg

De långa väggarna bakom spåren är täckta av emaljerade plåtar. Konstverket av Margareta Carlstedt heter ”Ebb och flod”. Det är en upplevelse att se de böljande linjerna. Här finns ingen reklam utan de 145 meter långa väggarna täcks helt av konsten. Det tog Carlstedt två år att färdigställa plåtarna ute på Gustavsbergs fabriker.

Stränderna längs Mälaren blev populära sommarvistelser för välbärgade stockholmare mot slutet av 1800-talet. Med ångbåtarnas och spårvägarnas ankomst växte bebyggelsen och permanenta bostäder uppfördes. Villastaden hette ursprungligen Fridhem, men döptes om till Mälarhöjden 1929.

Stadsarkivet Liljeholmskajen

Stadsarkivet Liljeholmen

Stockholms stadsarkivs samlingar växer och gamla arkivet räckte inte längre till. Arkivet började leta efter nya lokaler och det visade sig att Vin & Sprits gamla bergrum i Årstadal/ Liljeholmskajen skulle passa perfekt för arkivets bebyggelsehistoriska samlingar.

Vin & Sprit byggde sitt stora lager för vin i ett jättelikt lager i ett bergrum vid Årstabron som stod färdig i mitten av 1950-talet. Hit transporterade företagets tre tankfartyg som M/S Vinia vin för tappning i byggnadskomplexet.

I samband med Sveriges EU-inträde förlorade Vin & Sprit sitt alkoholmonopol och verksamheten lades ner i mitten av 1990-talet. Området köptes av byggbolaget NCC som till stor del genomfört det stora omvandlimgsprojektet av Liljeholmskajens industrier till bostadsområde.

Stadsarkivet disponerar inte hela bergrummet för alkoholdrycksförvaring, utan delar av bergrummet har byggts om till garage.

Arkivet på Sjöviksvägen 126 öppnas i april 2019.

Stockholm Hägerstens brandstation

Hägerstens brandstation

Brandstationen på hörnet Bäckvägen/Tellusborgsvägen är under våren 2018 till stora delar tom i väntan på att en ombyggnad till skola ska påbörjas.

Stationen, som ritades av Gunnar Lené, invigdes 1945. Anläggningen består av fyra huvuddelar. En huvudbyggnad som är sammanbyggd med expeditionsbyggnaden. Vid bakgården finns övningsbyggnad och övningstorn/slangtorn. Dessa länkas samman med ett hus med personalbostäder.

Brandstationens verksamhet som brandstation avslutades 2010.

Stockholm Konstfack

Konstfack entré

Konstfacks historia började 1844 med grundandet av Söndags-Rit-skola för Handtverkare. Redan året därpå tog  Svenska Slöjdföreningen över verksamheten. Skolan  bytte namn till Svenska Slöjdföreningens skola.

Skolan kunde flytta in i nya lokaler på Mäster Samuelsgatan 1868. Verksamheten omorganiserades 1879 till Tekniska skolan.

1945 skedde en ny större omorganisation; skolan bytte namn till Konstfackskolan. I samband med efterkrigstidens stora rivningarna i centrala Stockholm hamnade Konstfackskolans lokaler i vägen för den nya tiden. Hela kvarteret Beridarebanan revs för att ge plats åt det nya Hötorgsområdet.

Konstfakskolan kompenserades med nya och för verksamheten bättre lokaler på Valhallavägen. Verksamheten påbörjades 1959. Skolan blev högskola 1978 och bytte namn till Konstfack 1993.

En ny flytt genomfördes 2004, då verksamheten flyttade till Ericssons tidigare lokaler på LM Ericssons väg 14 vid Telefonplan. Konstfack finns i byggnaden Lågkroppen, den del av fabrikskomplexet där det under Ericssontiden fanns matsalar, ritkontor och mekanisk tillverkning. Byggnaden uppfördes 1938-1939. Arkitekt var Ture Wennerholm.


Resepraktikan vandrade omkring på fabriksområdet hösten 2017. Plötsligt skapade omständigheterna en installation. Resepraktikan var på rätt plats vid rätt tid när en passerande sopbil producerade en visuell kommentar om den samtida, institutionella konstens värde: Är dagens konst skräp?

För en bråkdel av en sekund uppstod en kortvarig installation med denna frågeställning. Med ett viss mått av tur och påpasslighet kunde Resepraktikan dokumentera händelsen, som kan ses på bilden nedanför: Ögonblicksinstallation vid Konstfack, Telefonplan Stockholm

Stockholm Telefonplan

Telefonplan

Teletornet lyser i olika färger och de tidigare fabriksbyggnaderna har omvandlats till Sveriges Designcentrum. Hit flyttade Konstfack 2004 och här utbildas webbdesigners och projektledare bland många andra kreativa företag .

På 1930-talet flyttade telefonbolaget  L.M. Ericsson hit. Arkitekten Ture Wennerholm ritade extremt funktionella byggnader uppbyggda efter löpande-bandprincipen. Eftersom fabriken hade uppåt tusen anställda så planerades också bostäder för dem. Under åren 1938-40 byggdes en hel stadsdel i södra Midsommarkransen, som kom att kallas för L M -staden. Byggmästaren Olle Engkvist tillämpade ett mycket rationellt seriebyggande som innebar att byggnadsarbetarna organiserades i arbetslag efter yrkeskategori och de gick från hus till hus och utförde sina uppgifter i tur och ordning. Det byggdes drygt 1000 lägenheter om ett eller två rum och kök. Trevåningshusen ligger i kuperad terräng, de är långsmala och man kallade dem för ”skokartonger”.

Intill torget ligger Midsommargården. Byggnationen sponsrades av L M Ericsson för att arbetarna skulle ha tillgång till bibliotek, utställningar och kursverksamhet. Postkontoret som låg längs L M Ericssons väg 27 har blivit restaurangen ”Landet”.

T-stationen Telefonplan invigdes 1964 och konstnären Bo Samuelsson utsmyckade perrongen 1997 med bland annat grafiska morsesignaler i gult och grönt kakel.

Stockholm Uppenbarelsekyrkan

Stockholm Uppenbarelsekyrkan

Uppenbarelsekyrkan i Hägersten ligger på Vallfartsberget vid Bäckvägen. Kyrkan byggdes i samband med att Brännkyrka församling år 1957 delades i två församlingar. Uppenbarelsekyrkan blev kyrka för den nya Hägerstens församling.

Kyrkan invigdes 1961. Johannes Olivegren var arkitekt. Ralph Bergholtz och Randi Fisher skapade de uppmärksammade glaspartierna.

Det låg tidigare en dansbana på Vallfartsberget.

Telefonplan T-station

Röda linjens röda färg

De tidigare gråa betongväggarna kläddes in av konstnären Bo Samuelsson med gula och gröna keramiska plattor 1997. På plattorna finns flera screentrycta bilder av människor i naturlig storlek ”Dina vänner är mina vänner”.

Längs väggen mot utgången ser man staplar av gröna plattor mot den gula bakgrunden. Det är korta och långa signaler enligt morsealfabetet. Man kan – om man vill – utläsa stationsnamnet Telefonplan.

Västertorp T-station

Röda linjens röda färg

En gång när jag visade stationen tittade tre män mycket noggrant på väggarna och på glasfönstren uppe i taket. Det visade sig vara stationens konstnär Jörgen Fogelquist med medhjälpare som inspekterade konstverken.

Jag gav min högtalare till honom, så att han kunde berätta för gruppen om bakgrunden till valet av tema. Han hade blivit inspirerad av gatunamnen i närheten. Här finns Störtloppsvägen och Skidvägen – kalla, vintriga gatunamn.

Fogelquists konstverk heter ”Med Örnen mot polen”. Det handlar om tre mäns polarexpedition under ledning av ingenjör S A Andrée. De startade från Spetsbergen 1897 och redan på tredje dagen tog färden slut med landning på packisen.

Expeditionen misslyckades, men deras dagböcker och delar av utrustningen återfanns 1930 i djupfryst skick på Vitön. I Gränna mitt emot Andrées barndomshem ligger Grenna Museum – Polarcentrum. Där visas förutom Andrée – expeditionen andra polarfarares färder.

Fogelquist och medhjälparna täckte väggarna med flera, olikfärgade lager. Därefter ristade och skrapade de fram bilder som återger expeditionens sista lägerplats, en karta över deras försök att till fots ta sig mot fast mark, med mera. På en vägg finns en stor fågel – det är dock ingen örn, utan en ismåsunge.

Hoppa till verktygsfältet