Hötorget T-station

Gröna linjens gröna färg

Hötorget var slutstation för gröna linjen från Brommahållet mellan åren 1952 och 1957. Stationen hette Kungsgatan och det fanns ingen fortsättning till Centralen och Slussen.

De fem tunnelstationerna västerut brukar kallas för badrumsstationer eftersom väggarna är klädda med kakel i ljusa färger som i badrummen på 50-talet. Hötorgets väggar och pelare är ljusblå, men lägg märke till att det är flera olika nyanser av blått.

Vid ombyggnaden på 1990-talet behöll man den ursprungliga 1950-tals arkitekturen. Konstnären Gun Gordillo lyste upp taket med 100-talet neonslingor. Det blev både ljusare och intressantare med de slingrande neonrören i fem olika vita nyanser. De bildar också ett rörelsemönster, som skridskoskär. När jag visar stationen brukar jag anknyta till konståkning när vi tittar upp i taket. Vi kallar våra konstvisningar för just”konståkningar” = att åka och titta på konst.

Kungsträdgården T-station

Blå linjens blå färg

På frågan vilken station trafikanterna tycker bäst om brukar svaret bli Kungsträdgården. För första gången i tunnelbanan kunde man 1977 se själva bergväggen längs plattformen. Konstnären Ulrik Samuelsson låter oss här se urberget mellan de spraybetongtäckta, målade avsnitten. Samuelsson har flyttat ned litet av trädgårdens historia, med tyngdpunkt på stormaktstidens palats som byggdes här intill.

Det är lätt som konstguide att fånga gruppens intresse genom att berätta om Makalös, Jakob de la Gardies 1600-tals palats som låg där Karl XII:s staty står. Kopior från utsmyckningen från Makalös och andra adelspalats pryder väggarna. De tre stora statyerna är kopior av Riddarhusets takprydnader.


Nutidshistorien blandar sig i det dåtida genom de mörka radioaktiva molnen från Tjernobyls härdsmälta 1986. Almstriden i maj 1971 representeras av en almstam med sågmärken.

Stationens uppgång mot Gallerian öppnades 1977, medan utgången mot Arsenalsgatan invigdes 1987.

Stockholm Centralstation

Stockholm Centralstation

År 1871 fick Stockholm äntligen en tågstation i stadens centrum när sammanbindningen av linjerna från söder och norr blev blev färdig. Projektet planerades av Nils Ericson. Man fyllde ut delar av Klara sjö för tågspåren och Järnvägsstyrelsens chefsarkitekt Adolf W. Edelsvärd skapade här sitt största stationshus i fransk renässansstil. Edelsvärd ritade även järnvägsparken intill.

Till den högtidliga invigningen i juli 1871 hade 300 arbetare inbjudits förutom kungligheter.

På 1920-talet revs banhallen och byggdes om till vänthall under ledning av Folke Zettervall, som var SJ:s chefsarkitekt. Fortfarande kan man både beundra och dricka vatten ur fontänen med en jordglob på toppen, ritad av Zettervall. Han designade även belysningen i hallen bestående av hängande konsoler – numera försedda med kopior av glaskuporna Luzette.

På 1950-talet bands tågstationen samman med den nya tunnelbanestationen T-Centralen via en gång under Vasagatan.

Vid senaste restaureringen 1988-93 tog man tillvara en del av de ursprungliga detaljerna. Nya tillägg blev bland annat konstnären Ulrik Samuelsons väggmosaiker på den västra långväggen.

Eftersom pendeltågen fick en ny station Stockholm City sommaren 2017 är det endast fjärrtågen som trafikerar Centralstationen. Från den utbyggda gången mot T-banan finns det anslutande rulltrappor till pendeltågen.





Stockholm Hötorget

Hötorget har varit en torghandelsplats alltsedan 1600-talet. Hit kom bönder från Roslagen med hö och halm, levande djur och fjäderfä. År 1914 förbjöds handeln med färskt kött, flått vilt, rökt fisk och mycket annat på torget av sanitära skäl. De flesta livsmedelsförsäljarna flyttade då in i Centralsaluhallen från 1880-talet. Redan tidigare hade man flyttat handeln med skogsprodukter och hö till Norrmalmstorg.

Söder om Hötorget låg Beridarebanan under 1600-talet. Här ägnade sig adelsmän och kungar åt ridderliga idrotter, tornerspel och kröningsfester.

I samband med Norrmalmsregleringen revs den gamla saluhallen 1953 och den nya Hötorgshallen, ritad av David Halldén invigdes 1958. Folk hade i början svårt att hitta den, då den ligger under markytan, under Filmhuset Sergel.

Konserthuset från 1926 på den östra sidan av torget ritades av Ivar Tengbom. Skulpturgruppen Orfeus-brunnen av Carl Milles restes 1936.

På västra sidan står PUB-huset som byggdes i omgångar  mellan åren 1916-1924. Varuhuset byggdes om till hotel Haymarket 2016.

Framtidsasken, trädet  intill Kungsgatan planterades 1986 när föreningen Globträdet hade sitt första Framtidsmöte. Trädet är tänkt att förena gamla och nya mångkulturella symbolhandlingar.

T-Centralen

Röd-grön-blå bytesstation

Alla tre tunnelbanelinjerna möts vid T-centralen. När stationen öppnade 1957 var det första gången som stockholmarna möttes av konst på perrongerna och i biljethallarna. Tävlingen som utlystes året innan hade lockat 140 konstnärer och 12 av dem fick uppföra sina verk här. Deras verk finns fortfarande kvar på plattformarna för den gröna och röda linjen.

Den översta perrongens spårväggar, d.v.s. väggarna bakom tågen, är helt täckta av konst. Sittbänkarna är utformade av en skulptör och två pelare på den övre perrongern är utformade av de två kvinnliga konstnärerna, som vi har att tacka för att det blev konst i  tunnelbanan. Siri Derkert och Vera Nilsson hade bearbetat stadsfullmäktige i Stadshuset och Hjalmar Mehr har signerat protokollet där det står att de kommande stationerna ska förses med konst.

Arbetsnamnet för stationen var ”Klara”, men när så  många av husen i Klarakvarteren hade rivits, ansågs det inte som ett lämpligt namn. Man döpte stationen till Centralen, men det var inte heller bra, eftersom många trodde att man kunde ta SJ tågen härifrån till svenska städer och till utlandet. Ganska snart kom det perfekta, nu gällande namnet T-Centralen.

Från 1957 var det bara den gröna linjen som passerade här. 1964 invigdes den röda linjen. 1975 öppnades den blå med grottstationerna. Utsmyckningen på blå linjen skiljer sig från de tidigare genom att en enda konstnär, i enstaka fall två i nära samarbete, har utformat hela stationens väggar, tak och biljetthall.

Från sommaren 2017 kan man  byta från T-Centralen till den djupt liggande pendeltågsstationen Stockholm City. Där hittar man verkligt storslagen konst i de flygplatsliknande långa gångarna och på perrongerna.

Hoppa till verktygsfältet